Gott Nytt År!

Olika typer av hissar....

En hiss är en maskinell anordning som är tänkt att (oftast) transportera människor eller saker mellan olika nivåer i höjdled. Undantag förekommer!



När det gäller att förflytta personer finns idag egentligen 2 olika typer, dels de, som vi för det mesta associerar med "hiss", dvs att förflytta flera människor samtidigt, mellan olika våningsplan i en flerfamiljs- eller kontorsbyggnad, dvs linhissar, eller hydraulhissar. Men en slags hiss som har blivit allt vanligare på senare tid är den s.k. plattformshissen, en långsamgående hissplattform, som för det mesta rymmer 1-2 personer, tanken är med andra ord att kunna förflytta ett par personer med eller utan rullstol, eller lokalvårdare med städvagn/städmaskin, ett fåtal våningar.



Det finns även en s.k. trapphiss, som är en en stol som appliceras på väggen, och löper i en skena upp- eller nedför en trappa. Trapphissen förekommer mest i villor, eller andra bostadshus, där boendeytan finns i 2 eller flera våningsplan.

Jag tror att de flesta som någon gång åkt antingen båt, t ex Helsingborg - Helsingör, eller med något kryssningsfartyg åkt med en vanlig hiss, det jag här kallar normalhiss; eller i ett kontorshus eller varuhus, eller från ett parkeringsgarage. (Bildexempel: hissen med grön ram o röda kakelplattor, ett par snäpp uppåt på sidan.)

En hiss jag själv aldrig åkt, och också hoppas slippa åka är den s.k. matvaruhissen. Används framför allt i olika restaurangkök, eller storkök, och underlättar framför allt för personalen att frakta mat, servis, eller disk.


Här ses också en större variant, som framför allt förekommer i sjukhus, och andra storköksinrättningar.



Det förekommer även ett antal varuhissar, avsedda framför allt för varor! Det kan vara mellan gatuplan och en lagerlokal, eller en industrilokal eller inom en industri. Om jag minns rätt åkte jag en gång med en varuhiss på Volvo i Skövde som tog 8 ton i tyngd, naturligtvis, för att kunna frakta tunga båt- o lastbilsmotorer mellan deras olika våningsplan, snarare än personal. Varuhissen är med andra ord ett transportmedel även inom industrin, där inte lyftkranarna förmår allt.


Ett mellanting mellan varuhiss och personhiss måste ju den s.k. sänghissen vara, som för det mesta finns på våra sjukhus, den känns igen på sin breda dörröppning och att den rymmer en sjukhussäng, dvs med liggande patient, utrustning som medföljer sängen och några personer som medföljande personal. Sänghissens lyftkraft är inte mer än något enstaka ton.

Ett annat mellanting av person- och varuhiss, är den s.k. bilhissen, vars dörr naturligtvis måste vara tillräckligt bred att släppa igenom en personbil, men där korgen egentligen inte är mycket större än en vanlig personhiss. Lyftkraften här måste emellertid vara dimensionerad i klass som många av de tyngre varuhissarna, dvs för att kunna förflytta en Rolls-Royce likaväl som en vanlig Svenssonsmåbil, på omkring det knappa tonet. I och för sig är en Hummer, vad jag kan få fram, tyngre än en Rolls-Royce, så jag visar en bild på en sådan istället!



Bilhissar är inte särskilt vanliga i Sverige, vilket sannolikt hänger ihop med att Sverige inte är ett särskilt trångbott land. Med andra ord är bilhissar desto vanligare på kontinenten, oavsett om de finns som kollektivhushissar, eller som parkeringsgaragehissar.

Min första egna kontakt med en slags bilhiss var när jag besökte Hamburg med mina föräldrar i unga år. Hotellet hade och har, en s.k. autosilo, dvs ett band som transporterar in bilen i en hiss, som i sin tur kan köra både i höjd- och i sidled, dvs garaget som sådant är ett "höghus", nåja, i det här fallet kanske 5-6 våningar, med ett tomt schakt för hissen i mitten. Rymligt för att höjd och yta utnyttjas optimalt, och miljövänligt, för att inget drivmedel/utsläpp krävs för att parkera bilen, sedan den väl kommit till p-hus-entrén.

Den här tyska filmen illustrerar bland annat auto-silons funktion.

Som sagt, i Sverige, har bilhissar hittills varit ganska ovanliga, dock har mitt intresse för arkitektur och stadsplanering, liksom möjligheten att turista i sin egen hemstad, gett mig möjligheten att upptäcka lite nydaning på området.

Bilden i Metrobloggen, som föreställde ett garagetak fyllt med blommor, var tagen ovanpå en av Västra Hamnens olika bilhissar.

Nu ser det inte ut så här just där, eftersom det garaget är med portar i övre planet /gatuplan, och den andra platsen finns nedanför, men principen är densamma.



En annan typ är den här "hissen", som också tillåter 2 bilar att stå på samma yta. Finns en anläggning i Västra Hamnen (Kompassgatan / Barometergatan) i Malmö, och som synes är ursprunget långtifrån nytt, bilden nedanför.





Återstår, mig veterligen den "vanliga" korghissen, som också kan användas som bilhiss, bara den har rätt dimensioner. I Västra Hamnen i Malmö finns det åtminstone 2 olika sådana här, i varsitt flerfamiljshus. Varför då bilhiss istället för vanlig garagenedfart?
- Framför allt tjänar man in upp- och nedfartsramp-ytan, både beträffande anläggning och yta. Kanske i längden framför allt yta. Det finnss kanske inte tillräcklig yta, varken "inomhus" eller utanför huset ifråga, men fastighetsägaren vill ändå kunna erbjuda sina hyresgäster parkering inomhus. Gissningsvis sjunker inbrotts- och stöldfrekvensen också, det blir ju svårare att komma in, och därmed svårare att komma ut, oavsett om man har en bil med sig eller inte. Det torde vara nästintill omöjligt att veta om vilka bilar som finns där över huvud taget, om man inte varit där, eller sett resp bil köra in. Miljöaspekten vet jag ingenting om. Om man inte får ha motorn påslagen när man åker i hissen, blir det ju åtminstone en start mer, vilket jag tror påverkar miljön negativt, å andra sidan kommer det in minimalt med andra avgaser utifrån.

Bilderna nedan är från tillverkaren Thüssen-Krupp, dels hisskorg med stängda o öppna skjutdörrar, dels med öppna dörrar och lastad med bil...





Bilden på min andra blogg, talade väl förutom anropspanelen/skylten, om att hissen på något sätt var tillgänglig utifrån, eftersom den enbart kunde anropas (vanligen: trycka på knappen för att komma "hit") genom nyckel. Dessutom finns ovanför en elektronisk lösning, för att slippa ha nyckel, dvs just i det här fallet öppnas/anropas hissen med ett s.k. plastkort.

Hissdörren jag fotograferat finns alldeles i närheten av glassbutiken på Västra Varvsgatan, något kvarter ifrån Turning Torso i Malmö! Eftersom huset ligger i den ganska nyanlagda stadsdelen Västra Hamnen, tror jag att de olika husbyggarna eftersträvat så många olika "nya" lösningar som möjligt. Huset på bilden påbörjades ifjor höstas, och blev invigt i år. Turning Torso är med andra ord äldre.

Bilhiss i Turning Torso då? Nej, inte mig veterligen. Enligt deras hemsida finns en förbindelse i källarplanet mellan huvudbyggnaden och deras parkeringsgarage, inrymt i Turning Torso Gallery, ett ganska ordinärt p-hus, i åtminstone 3 olika parkeringsplan, med ramper för både uppfart och nedfart.

Vill man ha en mer "rå" bild av Turning Torso Gallerys konstruktion, kan man titta på det nya p-huset, väl synligt för alla som åker tåg till och från Malmö C nuförtiden, det är samma koncept!


Slutligen, i syfte att göra artikeln, om hissar, komplett, avslutar jag med de s.k. paternoster-hissarna, som främst användes i kontorshus, och andra persontäta hus. Jag minns ifrån min barndom, att sådana fanns i något av Köpenhamns varuhus, men hemma i Sverige kan jag ej påminna mig något ex. Hissen, som i själva verket är ett flertal olika personkorgar, löper i en ständigt långsamt-roterande bana, där med andra ord hälften går uppåt, samtidigt som den andra hälften av hisskorgarna går nedåt. Högst upp och längst ner finns en slags rundkörsel, i vilken man också ska kunna "åka med" i korgen, men där det givetvis inte går att gå av/stiga på. Man stiger alltså på resp av "i farten". Såg ett ex i Berlin Stasihuvudbyggnad, när jag besökte orten i somras. Mellan korgarna finns något slags instegsskydd, så att man inte ska kunna stiga på fel och skada sig, vilket är den stora plattan "ovanför" snöret.


Snöret som visar att hissen, liksom lyckligtvis allt annat i det gamla Stasihuset i Berlin är ur funktion, låter jag också symbolisera att artikeln om hissar är slut! Svaret på den tidigare bildgåtan, bör också vara klart, om du tagit del av artikeln!

En bild eller film ljuger ju aldrig... (klicka här!)

Åtminstone sade man så förr, och det är nog det Evian-reklammakarna tagit fasta på.....

Den som vill veta hur kul bebisarna hade när de filmade, och hur många gånger man fick göra om alltihopa, bör titta på den längre filmen....

Uppslag till inslaget hittat på Sydsvenskans hemsida idag, eller igår. Tittar man på Youtubes sida, om filmerna, är de 5 månader gamla. Hoppas man inte slarvar likadant med datummärkningen på Evian-flaskorna!

Svenskan har fått 30 nya ord!

Det är kanske inte så svårt att lista ut att fuldelning har med olaglig fildelning att göra. Men vad är könskonträr, grindstad eller prokotta? Orden finns med i Språkrådets årliga nyordslista.

Det är kanske inte så svårt att lista ut att fuldelning har med olaglig fildelning att göra. Men vad är könskonträr, grindstad eller prokotta?

Det enda de har gemensamt är att de finns med i Språkrådets årliga nyordslista.

Stora nyheter och trender är grogrunden för nya ord. I år har vi hört mer om svininfluensan än vad de flesta kanske orkar med, men sjukdomen har i alla fall gett svenskan två nya ord: först och främst själva ordet svininfluensa men också sprita vilket de flesta väl gör efter toalettbesöket.

Sammanlagt är det 30 ord som statliga språkrådet på Institutet för språk och folkminnen vill utöka vår gemensamma vokabulär med i år. Tar man det i bokstavsordning är nog chefsnappning det första man rycker till inför. Ordet har sitt ursprung i Frankrike där missnöjda anställda börjat ta för vana att låsa in chefen.

Fuldelning och fulsprit
Avdelning vidrigheter representeras av ordet fiskpedikyr som beskriver hur man låter fiskar gnaga av hudflagor på fötterna.

Olaglig fildelning kan i fortsättningen kallas fuldelning som är besläktat med fulsprit och fulöl.

Grindstad är en beteckning på de inhägnade välbärgade områden som blir allt vanliga i USA och England (från det engelska uttrycket gated community).

Könskonträr är någon eller något som är rakt motsatt det som vanligtvis förknippas med en man eller kvinna, till exempel om en kvinna tar ett mansnamn.

RFSU lobbade
Prokotta är motsatsen till bojkott, då man i stället förespråkar och rekommenderar ett företag som man anser arbetar på ett bra sätt.

Avslutningsvis har RFSU genom hårt lobbyarbete förmått Språkrådet att införa ordet slidkrans.

”Jag är både glad och stolt. Orden påverkar vårt sätt att tänka och därför kändes det viktigt att byta ut det gamla och förlegade uttrycket mödomshinna”, säger Åsa Regnér, generalsekreterare i RFSU i ett pressmeddelande.
----------
Artikeln tagen direkt ur dagens SDS (091230)

Glömda Bloggar?

En bild i dagens tidning väckte tanken, att förutom att ge facit till några av mina bildgåtor, borde jag kanske även följa upp mina egna utmaningar, och då tänker jag främst på den, egentligen mest intressanta, för mig, om mobiltelefoner, vilken eller vilka jag har och hur jag använder dem.

Vadå använda?? Jag svarar väl om det ringer, och ringer om jag behöver. Och, du, SMS:a klarar jag faktiskt också, åtminstone "läsa". Så hade en god vän i samma ålder, möjligen några år äldre än jag, svarat. Samma person har dock svårt med mobilen när hon kör, eftersom det antingen är för krångligt att hitta den i handväskan, när den ringer (och man kör), eller det är för svårt att hantera den när man kör (styra i svängar, växla, och hålla i mobilen samtidigt).

Och jag själv skall naturligtvis alltid vara bäst, alternativt, har jag en annan teknikinsyn än ovannämnda väninna, och än många andra. Jag skrev förvisso "mobiltelefon" och inte "mobiltelefon med tillbehör", men man kan också låta den egna fantasin, hos den utmanade flöda. Själv har jag snarare problem att hålla i mobilen på rätt avstånd ifrån ansiktet, och i rätt nivå vid örat, så jag hör ordentligt, när jag talar i den - eftersom jag i 98 % använder headset, antingen det är trådlöst - för det mesta, eller trådbundet. I synnerhet det senare har åtminstone funnits i 10-talet år (tiden går fort, och man glömmer bort olika årtal/milstolpar). Jag minns en man som spankulerade runt på postkontoret i Kronprinsen, vilket om jag googlar på Svensk Kassaservice, bör ha funnits till och med 2001; i det han talade "rakt ut i luften, som om han talade i telefon",det roliga och då, ganska irriterande var att han inte höll i någon lur (vardagsslang för mobil). Han hade ju ett headset i örat och en mikrofonmojäng alldeles nedanför, så han kunde tala i telefon, samtidigt som han hade händerna fria.

Tåg och bussar tycks vara någon slags frizon för att prova nya mobil-ringsignaler och annat som hör mobilen till - man är "ute" på allmän plats, där man får göra vad som helst, utan att någon annan har rätt att lägga sig i, och för det mesta befinner man sig inomhus, i en ganska behaglig rumstemperatur, så man kan prova olika finesser på sin (nya?) mobiltelefon. Följdaktligen hittade jag en gång på tåget, en herre - faktiskt i min ålder - som provade sitt nya bluetooth-headset, alltså ett trådlöst headset, och en funktion, som knappt ens jag använder. Om man ställer mobilen i ett särskilt standbye-läge, kan man faktiskt ringa upp folk, utan att röra någonting med händerna, alltså inte ens luren. Hans övningar gick naturligtvis ut på att prova olika alternativ. Vanligen krävs ett unikt ord, helst ett sådant som inte nämns särskilt ofta av omgivningen, jag brukar välja "tunnelbaneförare", såvida jag inte befinner mig i Stockholm; och så vet telefonen att den skall ringa upp. Sedan säger man vem, t ex Pappa, Mobil; så vet mobilen att den ska ringa upp Pappa på hans mobil. Det "vännen" på tåget inte kunde prova i samma utsträckning, eftersom han reste utan sällskap, var att instruera sin lur att svara, då säger man antingen "svara" eller "upptaget", men då är det ju en fördel om man har någon som ringer upp en.

Häromdagen stod en artikel, förmodligen pga nyhetstorka i allmänhet, i tidningen om hur man gör för att komma ihåg var man parkerat sin bil utanför stormarknaden, när man varit inne o handlat julklappar, har 3 kassar i vänster hand och 2 barn i höger, och inte kommer ihåg var man ställt bilen.... De mest avancerade förslagen gick ut på att skicka ett SMS till sig själv, så man kunde sätta ner kassar och barn, ta fram mobilen och leta sig fram till det SMS:et. Mitt förslag på lösning, hade i och för sig inte gjort det enklare beträffande handarbetet, däremot sannolikt billigare. På de flesta mobiler, finns ju en funktion för anteckningar, inte sällan också som man kan sätta som en "ruta" i displayen. Där hade jag skrivit var jag ställt bilen i samma situation. Men, eftersom jag varken handlar så många julklappar eller har några barn, använder jag faktiskt anteckningsfunktionen på mobilen i alla fall, och då i det ena fallet för att notera var jag ställt bilen, om jag ställt den ute, och inte tror mig komma ihåg på vilken tvärgata i närheten, och i det andra fallet, om jag kör, till olika stödord, som kommer upp under färden, och som känns viktiga att komma ihåg. Eftersom det ju finns T9 på de flesta mobiler, är det faktiskt ganska enkelt att slå in ett ord, även om man kör bil. Men som sagt, växla o styra o manövrera mobilen samtidigt är kanske ändå inte tillrådligt. Dock är det inte förbjudet, åtminstone inte i Sverige - och vi vet ju bäst i världen....! Att t ex tyskarna som har fortfarande har fri fart på en del av sin Autobahn, men inte får hålla i mobilen när de kör, är ju bara trams... (Eller som en tysk sade för ett flertal år sedan, när jag belyste jämförelsen, om du kör 180 och talar i mobil samtidigt, talar vi inte om att du krockar med en enda bil, du kanske förstör ett flertal liv och förorsakar mångmiljonskador...) Personligen väntar jag med spänning på en utredning om samband mellan onödigt utnyttjande av mobiltelefon, och fordonsförare som kör in i mitträcket - en anledning till att man kör in i mitträcket är naturligtvis att räcket som sådant finns, men jag förstår inte vad man skall in i det för?

Som vanligt kom jag ifrån ämnet, men lyckades nog ändå med en ganska hyfsad blogg.

Bilden har jag lånat ur dagens SDS, fotograf Johan Wessman, arkiv 2007. Bilden, eller mobilen som sådan är säkert minst 10 år äldre. Och jag skulle tro att den gode Johan nog ser ganska väl på att jag lånar hans bild. Inte visste jag att han var intresserad av gamla mobiler, och säkert är han lika oviss om att jag bloggar.

Och, för den som ev undrar, det egna bidraget till utmaningen, lär väl komma så småningom...!

TV-tittande vs här- och nuspråket

Om bl a katter säger man att, det är här- och nuspråket som gäller, dvs de minns ingenting av vad som hände igår, eller kan åtminstone inte berätta om det...

Att jämföras med en fråga, som jag ibland får av mina vänner, hur trivs dina katter i sin nya bostad?? Tja, brukar jag svara, jag har försökt fråga dem, men de säger ingenting, i alla fall inte som jag förstår.

Men Tindra tycks lära sig snabbt, för hon visade intresse av TV:n också igår, dvs kvällen senare, än då hon tittat på fåglarna. Tycktes som hon lärt sig, att det kunde finnas något intressant i den där "burken", så hon ville kolla för säkerhets skull. Fast den här gången lade hon sig på lite längre avstånd ifrån, än första gången.

Ska bli kul att se hur det blir nästa gång...

Bilden "lånad" från HD, fotograf Kalle Lind.

God Fortsättning!

Alternativ Bildtext!

Tindra ser på TV....
Idag på Juldagen stod TV:n på mest hela dagen, och plötsligt handlade det om fåglar, dvs man kunde se och höra olika fåglar i en film. Min yngsta katt Tindra fastnade för, tror jag, till en början ljuden, och förstod sedan att det var i TV:n, varvid hon började titta på TV:n från ganska nära håll. Ibland tittade hon ut för att se om samma fåglar fanns i naturen utanför fönstret. Hon tyckte det var så intressant, att hon fortsatte titta när det handlade om insektslarver som befann sig på olika växtblad....

På tal om någonting helt annat:
Hittade det här köksfönstret i närheten av min gamla bostad. Minns jag läste att en av mina bloggvänner skrev dels om sin allergi för tomtar, hos en av sina f.d. pojkvänner, inte minst som denne också hade tomtar i sitt "badrumsskåpslandskap", dvs en kreation som blev kvar när man slarvit avlägsnat ett gammalt infällt badrumsskåp. Säga vad man vill, jag tycker dock nog att det här fönstret tar priset, inte minst som det talar om att rummet och hemmet sannolikt innehåller ännu fler tomtar, förutom dem i fönstret....

Med andra ord, God Fortsättning!

God Jul!

Det här montaget är inte menat som någon bildgåta, snarare något som ger vissa glimtar av mitt liv, som det gestaltat sig under 2009...!

Därför, utan att lämna ut för mycket av mig själv, till vem som helst, in the web, glimtar ifrån min gamla och min nya hemstad, från årets semestermål, och av mina husdjur. Som sig bör finns fotografen också med på ett hörn (dock relativt svårigenkänneligt)!

Med andra ord: En riktigt God Jul!

En riktigt LokoTreutiguansk jul....

"En riktigt god jul"

1979 var det Vinter. Det här är "vinter".

1979 var det Vinter. Det här är "vinter".
Det kom några millimeter snö i veckan. Kanske hade vi ett par minusgrader också. Det var lite blött om fötterna och kallt i öronen. Lär smälta fortare än kvickt, som vanligt.

Annat var det förr. Då hade vi vinter i Skåne. Nu har vi "vinter". Jag tänker då framför allt på den stora, kalla, fruktansvärda, ärkevintern 1979.

Att skrävla, skrodera, bre ut mig samt docera förnöjsamt kring den Stora Skånska Vintern 1979 bereder mig stort nöje. Att jag var med. Hur mycket snö det var. Hur futtiga alla andra vintrar ter sig i jämförelse.

Jag tänder en brasa, blandar en mugg Ohoj, tänder sjöskumspipan och låter barnen skockas vid mina fötter. Och så trollbinder jag dem med historier om den Stora Skånska Vintern 1979.

Så här 31 år efteråt gör den Stora Skånska Vintern 1979 helt enkelt mig fortfarande mycket belåten.

Därmed inte sagt att jag egentligen minns så mycket av denna milstople i Skånes historia. Jag var trots allt bara sju år gammal då.

Och jag är faktiskt inte heller helt säker på att mina otydliga minnesbilder av enorma snödrivor och skidfärder och inställda skoldagar verkligen härrör från 1979. De kan komma från något annat år.

Men, men. I takt med att minnet av de mytiskt smällkalla krigsvintrarna 1941-1942 bleknar, menar jag att vi som fortfarande minns Den Stora Skånska Vintern 1979 måste våga kliva fram, tala ur skägget och ta vårt ansvar. Skit samma om det är våra egna eller några lånade minnen vi refererar. Skrävla på bara.

Det kunde till och med vara på tiden att låta högtidlighållandet av minnet av Den Stora Skånska Vintern 1979 få lite fastare former. Bilda ett sällskap kanske?

Sällskapet för Oproportionerligt Skrävlande och Underblåsande av Legenden om den Stora Skånska Vintern 1979.

Men nu rusar jag händelserna i förväg. En del av er läsare var ju inte med under den Stora Skånska Vintern, slår det mig. Stackare! Nå, jag ska försöka förklara. Även om det förstås är i stort sett hopplöst att uttrycka i ord.

Eländet började egentligen redan kring nyår med snö, kyla och storm. Men riktigt illa blev det inte förrän den 13-18 februari, då Skåne drabbades av Sveriges värsta snöstorm någonsin (jo, det är sant).

Tusentals bilar snöade in på autostradan. Deras middagar kallnade oätna vid eftersom de inte kunde messa hem och berätta att snöat in. Ingen kunde uppdatera sin twitterstatus. Och det var jättekallt i bilarna eftersom AC inte fanns.

Hela hus begravdes i snömassorna. Man fick gräva tunnlar metervis neråt i snön för att komma till taket. Bandvagnar och Mad Max-gäng i termobyxor patrullerade gatorna. Vi stoppade halm i kängorna och högg upp spånskivemöblerna för att elda med. Så var det.

Enda nackdelen med att sitta och mysminnas 1979 är att det får mig att känna mig minst 86 år gammal.

Men det kan jag ta. För den som upplevde den Stora Skånska Ni-Vet-Vilken 1979 känns inget riktigt svårt eller farligt längre.

Av Eskil Fagerström
Publicerad 19 december 2009 6.00
i Sydsvenskan.se
-----------------
Så här långt Sydsvenska Dagbladet, min lokaltidning

Till skillnad från artikelförfattaren var jag själv "vuxen", eller åtminstone gammal nog att ligga i lumpen, när en av de värsta stormarna tilldrog sig.

På den tiden skulle deklarationen lämnas in senast den 1 februari. Just den 1 februari "gick det till". På grund av snöstormen kom jag inte hem ifrån mitt lumppass när jag hoppats, utan kanske 12 timmar senare. Jag bodde i samma kvarter som deklarationen skulle lämnas in, men jag kunde inte lämna in den i tid, och skrev följaktligen en förklaring till "varför". Det blev godkänt.

Kanske någonting att blogga om, inte deklarationen som sådan, utan snarare om vårvintern 1979. Den som tycker det är besvärligt att ta sig fram nu, kan knappast ha upplevt vintern 1979...

Snuskiga Toyota Yaris...

Japp, det handlar om bilreklam, mitt intresse till trots, en inte särskilt välnämnd genre i min blogg.

Sexreklam fick Australien att rodna
Här är reklamen som fick landet "down under" att baxna. Toyotas sexreklam blev för mycket och döms ut som ett sexistiskt slag under bältet, nu backar företaget och drar in filmen.

Reklamfilmen för Toyotas Yaris är inte påkommen av en reklambyrå eller pr-konsult utan resultatet av en tävling som biltillverkaren anordnade under hösten. Tävlingen, kallad Clever Film Comp hade kravet att Toyotas lilla bil Yaris skulle ha huvudrollen, utöver det var det fritt att bygge en historia.

Men det fanns även tydliga regler för vad som inte fick figurera i tävlingsbidragen. De fick varken vara omoraliska, obscena eller väcka anstöt. Med tanke på det vinnande bidraget "Clean Getaways", som även fick vinnarpriset på motsvarande 50 000 kronor, verkar det som om juryn inte har samma uppfattning om tävlingsreglerna. Eller så har de helt enkelt missat de sexanspelningar som egentligen är vad hela reklamfilmen bygger på.

Förnedrande, sexistiskt och incestuös är vad reklamen kallats och hela Australien känner av en kollektiv rodnad. Så till den grad att Toyota valt att dra tillbaka reklamfilmen och att be om ursäkt.

-------------------
Artikeln lånad ur Bytbil.com:s nyhetsbrev

Hjälp, var är låssprayen??

Jo, den ligger faktiskt i bilen, i handskfacket, var skulle den annars ligga?

Tänker särskilt på en granne, som säkert hade det så, och som försökte komma in i sin bil. Han försökte åtskilliga gånger ifrån både vänster och höger sida. På min gata får bilarna stå i 24 timmar och överträdelser i tid o dagar sker säkert, det är med andra ord inte ett högprioriterat område, ur felparkeringssynpunkt. Så bilägaren ifråga kan ha brukat sin bil så sent som i helgen, alt igår kväll, och ingen i Malmö, med omnejd hade ju över huvud taget talat om att det skulle komma en enda gnutta snö, eller frysa till heller för den delen.

Bättre i så fall som undertecknad gör - in med låsspray i låsen, o sedan in med bilen i snabbtvätten (nej, jag gjorde inte det senare, just mht snöprognosen - i saltat väglag kommer bilen om möjligt att bli ännu smutsigare - så då kan finputsningen lika gärna vänta).

Min förra bil hade inte centrallås, så då brukade jag avsiktligt låta någon av bakdörrarna förbli olåst, så att jag säkert skulle komma in i bilen, även om dörrlåsen skulle ha frusit. Även på bilar med centrallås, förutsatt det är 4-dörrarsbilar, går det ju att "lura" de flesta dörrlåsen, t ex att man innan man låser, öppnar vä (eller höger) bakdörr. Så trycker man på knappen, ev kan man dra i det inre öppningshandtaget i bakdörren. Sedan, när man "låst" bilen, stänger man bakdörren, som alltså bör förbli olåst.

Min granne med låssprayen i handskfacket då?

Tja, bilen står kvar, så jag gissar att han tog bussen, och kom ganska mycket senare, än tänkt, till sitt jobb.

(Den vackra bilden hittad hos Kristianstadsbladet, den 15/12 - tack!)

Ett år sedan...!

Alla inom förvaltningen hade blivit kallade, i min arbetsgivares kommun. Stämningen var knappast lika uppskruvad, som upprörd, men ändå förväntansfull. Varje medarbetare hade fått mycket knapphändig information, om vilken information som skulle ges, samtidigt hade resp avd-chefer varit mycket strikta, det är VIKTIGT att alla kommer till det här mötet. Till och med avdelningscheferna var kallade, och infann sig mangrannt. Anledningen var att inte ens de visste särskilt mycket om vilken info som skulle ges.

För förvaltningschefen var det en prövning i prövningen, då han nyss tillträtt sin tjänst och knappt hunnit komma ut o bekanta sig med alla sina olika underavdelningar. Avdelningscheferna hade han förstås träffat, men att säga att han hade kläm på de olika avdelningarna inom företaget, med alla dess olika fabriksadresser i staden, var nog för mycket sagt.

Vi fick veta att 2009, skulle komma att bli ett uppsägningarnas år, och att många anställda skulle komma att behöva sägas upp. Exakt hur många gick inte att beskriva, men i lyckosamma fall skulle det bara behöva bli hälften av dem man trodde.... Jaha, varför dra igång en så här stor affär, en fylld teatersalong, dvs flera hundra medarbetare, om bara en handfull personer skulle behöva sägas upp? Jo, naturligtvis för att för de som skulle komma att drabbas, skulle det här innebära, om inte en katastrof, så väl en situation som på intet sätt vore avundsvärd, och för att alla vi andra inte skulle undra och börja prata och bilda våra egna konspirationsteorier (modernt uttryck "skvallra"), så var det viktigt att den här informationen gick ut, på det sättet den nyss förmedlats.

En representant för ortens lokalpress var naturligtvis också inbjuden till informationstillfället, i samma syfte som nyss nämnts.

Det här mötet låg (avsiktligt) i slutet av arbetsdagen, så alla gick hem, utan att dryfta det särskilt mycket, snarare med en uppgiven skymt av förståelse, än upprördhet.

Tiden gick, 95% av förvaltningens personal hade ju närvarat, men det blev trots allt ingen stor tidningsstory, fick de anställda veta några veckor senare...

Varför inte då, då? Det här var ju tillräckligt hett stoff för en förstasidesnyhet för lokalpressen, hade man verkligen bjudit dit pressen, och /eller på vilket sätt hade man lyckats lägga munkavle på dem? Frågorna var många, som de anställda sedermera ställde till sina chefer....

Jo, nej, man hade "haft tur", under påföljande dags morgon, hade nämligen ett stort jordskalv inträffat i Skåne, och även om arbetsgivarens domäner inte befann sig där, utan bara alldeles i närheten, hade nyheten om detta helt och hållet tagit överhanden, så till den grad, att nyheten, som berörde ett flertal människor och deras anhöriga, helt kommit i skymundan.

Med andra ord, heja Svensk Dagspress...! (?)

Bilden ovan från Kristianstadsbladet, dagens datum.

Konstig hemsidesbild....?

Om SJ
Här kan du läsa om vår 150-åriga historia, göra en miljökalkyl, läsa våra ekonomiska rapporter eller gå med i SJ Kundpanel

Fick upp den här bilden, när jag klickade upp länken "Om SJ"...

Undrar så vilka associationer man vill att besökaren ska få?
Själv tänker jag mig att det ser ut som en väldigt vattenfylld banvall, alternativt har man betydande svårigheter framför sig att anlägga en banvall, i det här landskapet.

Eller, vad vill man egentligen kommunicera?

Privatsurf gör företaget mer effektivt

Flera forskare menar att privatsurfande anställda är bättre på att lära sig nya saker och på lösa problem - som har med jobbet att göra.

Privatsurfar du och dina anställda på arbetstid? I så fall är det troligen bra för er arbetsprestation. När vi dagdrömmer eller låter medvetandet flyga fritt en stund så aktiveras nämligen delar av hjärnan som associeras med sparandet av långtidsminnen. En paus för att kolla vad polarna skriver på Facebook hjälper med andra ord hjärnan att spara information bättre. Det säger medvetandeforskaren Jonathan Schooler vid University of Californina till den amerikanska tidningen Wired.

Han förklarar även att när medvetandet får gå sina egna vägar en stund så aktiveras även de delar av hjärnan som hjälper oss att lösa problem. Så när vi tar en sväng på nätet eller kikar ut genom fönstret en stund så ägnar sig våra hjärnor åt avancerat kreativt arbete.

Det bästa sättet att att prestera bra på jobbet är med andra ord, enligt Jonathan Schooler, att då och då bryta den ständigt delade uppmärksamheten och i stället företa oss något som inte är så mentalt krävande.

En studie från universitetet i Melbourne visar också att de som privatsurfar på jobbet är nästan tio procent mer effektiva än de som inte gör det.

- Företag spenderar miljoner på mjukvara som ska förhindra de anställda att titta på video, använda sig av sociala nätverk och att shoppa under förevändningen att det kostar miljoner i förlorad produktivitet, när så inte alltid är fallet, säger studiens författare Brent Coker i en intervju i tidningen Wired.

En kort sväng på internet ger hjärnan en chans att vila, vilket möjliggör djupare koncentration som i sin tur ger en högre produktivitet, förklarar Brent Coker men påpekar att studien är gjord på personer som lägger 20 procent eller mindre av arbetstiden på att surfa privat. De som surfar så mycket att det kan liknas med ett missbruk visar en lägre effektivitet än de som surfar 20 procent eller mindre av arbetstiden.

Och de som är bäst på att ta pauser på nätet är män, enligt en undersökning som internetsäkerhetsföretaget Trend Micro gjort tidigare i år. Tio procent av de tillfrågade männen uppger att de ägnar en till två timmar av arbetstiden till att privatsurfa. Två procent av kvinnorna uppgav samma sak. Drygt hälften i undersökningen uppdaterar sin statusrad på Facebook under arbetstid.

Undersökningen visar att de populäraste icke arbetsrelaterade internetaktiviterna är att surfa på nyhetssajter, att skicka privata mejl. Kolla och lyssna på tv och radio på webben och nätshopping.

Artikeln tagen ur PC för alla:s web-tips, dagens datum, artikelförfattare Susanne Hammarberg


Egen reflektion
Tja, jag känner igen mig, fullt ut. Var det någon som trodde någonting annat?

Tomtar i trafiken....?

Så var det äntligen dags, när semestern väl är slut, eller den möjligen precis har börjat igen - tomtarna - i trafiken - de som inte vet vart eller hur de ska köra.

Stötte på en trafikant som kom på en huvudled, och rådvill över hur han skulle göra vid en 4-vägskorsning, med vardera en bil från resp korsande håll, dvs från hans vänstra resp högra sida, kom det en bil - så han stannade... - för att släppa fram enligt högerregeln, på en huvudled? När han hade stått stilla i några sekunder, körde jag, eftersom ingen annan gjorde det. Jag var den som kom ifrån vänster och som skulle lämnat företräde åt dels honom (som trafikant på huvudleden), dels åt min mötande, som bara skulle korsa huvudleden (dvs köra rakt fram). Han, som stannade på huvudleden, protesterade inte... Men kom sedan äntligen loss, i den sanna vänsterregelns anda. Funderade på om jag skulle gå ut o diskutera trafikregler med honom vid nästa rödljusstopp, men avböjde, eftersom väl ingen av oss skulle begripa den andres språk...

God TrafikJul!

Mobiltelefonens Dag?

Påstod åtminstone lokalradion att det var i fredags....

Under min pendling mellan hem o arbete, har vi haft en omskrivning för after work, med mobiltelefonens dag, inte minst som man ibland behövde nå varandra (med mobil), när man sammanstrålade ifrån de mest olika håll.

Googlade på det och hittade att det hade varit den 16 februari 2009. OK, låter inte som någon av uppgifterna stämmer riktigt.

Så jag bjuder på en bild, som en del av mina läsare sett någon gång förr, och på en artikel, som jag hittade på en dansk sökmotor, Spademanns leksikon - och just det, man ska nog ta de tipsen, eller användningsföreskrifterna med en stor nypa salt, men håll till godo!


Mobiltelefon
Fra Spademanns Leksikon

En mobiltelefon, også kaldt mobil, er en teleportal, der flytter ens øre og mund et andet sted hen, således at man kan snakke med mennesker, der ikke befinder sig, hvor ens krop opholder sig.


Teknikken
Mobiltelefoner sender sine signaler ved hjælp af ekstremt radioaktive stråler, som skader hjernen (det er derfor teenagere er, som de nu er). Den udsender også farlige lyde, kaldet ringetoner. Det hedder de, fordi de får det til at ringe i hovedet. Det rammer alle i nærheden og måske også længere.


Funktioner
* Den indeholder en medieafspiller til at afspille mp3 og andet musik.
* Og også billeder og video.
* Og da også kamera/lydoptager, så man selv kan producere sin underholdning.
* En mobiltelefon indeholder oftest en skærm, til at se, hvad man har gang i og sine videoer.
* Der kan skrives korte tekst-beskeder, såkaldte SMS'er
* Den indeholder en vibrator, som efter sigende skulle vække liv i et kedeligt ægteskab.
* Bluetooth, så du kan finde en hurtig date i området og sende dit billede til.
* Den er ofte brugt mellem kærestepar, som har været utro og derfor slår op (kan også være af en anden grund).
* Mobiltelefonen kan være en yderst træls ting, fordi den altid forstyrrer en.
* ...og så plejer den også at kunne ringe til folk.

Mindre anbefalede funktioner
* Hvis man sidder i et badekar med en opladende mobiltelefon, bliver man ristet ihjel af 220 V vekselstrøm, ifald mobilen falder ned i badekarret. Godt til selvmord.
* Klap-sammen-modellen kan bruges til f.eks. musefælde og nøddeknækker.
* Dørstopper
* Massageapparat

Hoppas danskan inte är till problem! Framför allt beträffande självmordstipset,
gör det ju ingenting om den är det, och man inte förstår hur man ska göra... Huh...!

TV i livesändning på datorn...

..visste jag faktiskt inte att man kunde se, men jag föreställer mig att det är typiskt svenskt, eller snarare typiskt den svenska tekniken, att kunna erbjuda sådant. I varje fall erfar jag inte så ofta, att man ens kan se olika livesnuttar av tv-program, när man letar på olika utländska tv-stationer på webben, men det kan naturligtvis vara så att jag också hittills letat på "fel" tv-stationer / -sajter.

Dristar mig till att se delar av Nobelfesten ikväll, förmodligen borde man gå o sätta sig vid tv:n istället, om inte annat för att sannolikt uppfatta att livestreamen funkar identiskt med radions livestreamar, dvs att radion (i det här fallet tv:n) är någon bråkdels sekund efter radion /tv:n på riktigt. (Försökte mäta, och kom fram till någon sekunds skillnad!)

En fundering till det nyss sedda - är det typiskt tyskt att inte vilja - eller (inte?) kunna hålla ett Nobelfeststal på engelska, om man inte är ifrån Sverige? Dvs Herta Müllers tal, om nu någon skulle undra...

Det här med Nobelfesten påminner mig för övrigt om en slags snobbism, jag faktiskt träffat på, avseende en potientiell flickvän, en gång i tiden. som tyckte det var en nackdel att jag inte ingick i KVA (hon höll det för självklart att jag inte kunde ingå i Kungafamiljen, eller kategorin Nobelpristagare, men det var just kVA-otillhörigheten hon beklagade, och då menar jag inte KriminalVårdsAnstalter...
För om jag vore med i KVA, finge hon ju gå med på Nobelprisbanketten varje år...!

Normalt ska man som kille vara
tillräckligt lång
inte tjock
vältränad
välutbildad
och
ekonomiskt oberoende...

En hel del säger det inte (som kanske tur är) rakt ut,
att oavsett ovanstående faktorer, bör du dessutom
vara "bra i sängen", och "välutrustad", för att vara intrsseant...

Mitt sinne för diskretion får mig att avstå ifrån att åtminstone
offentligt (t ex i en blogg, som den här) "tycka" vad en presumtiv
partner (ifall "anskaffning" av sådan öht skulle vara nödvändig
för tillfället)skulle "ha" för olika kvalifikationer, vare sig
det gäller yttre eller inre "attribut". En sak kan jag dock avslöja,
finns ingenting "där uppe" hos en partner, kvittar det mig
fullständigt hur resten ser ut eller är "bestyckat". Tyvärr!

Men, som sagt, den presumtiva partnern jag associerade till
ovan, hade dessutom ett annat, för henne oerhört
grundläggande krav....

Jag kan tänka så här - stackars lilla kräsna flicka,
hoppas du kommer trivas i din tillvaro
- kanske i alla fall...!

Pepparkakans Dag 9/12

I Sverige finns det noteringar från 1444 om att nunnorna i Vadstena bakade och åt pepparkakor för att underlätta matsmältningen. Det var de många kryddorna som lindrade nunnornas magbesvär. Från början innehöll pepparkakorna, förutom de traditionella kryddorna, kanel, ingefära och kryddnejlika, även peppar och pepparen ansågs länge ha en medicinskt lugnande effekt och sades även hjälpa mot allehanda magproblem.

Det var alltså sannolikt den medicinskt lugnande effekten, som medverkat till att man blir "snäll" av att ha ätiti en pepparkaka.

Dagens instiftande skedde av ett av pepparkaksbagerierna i Sverige, Annas, så sent som 2006.

Dagen är en påminnelse om att vi ska vara snälla mot varandra....!

Mitt eget intresse för pepparkakor, har egentligen aldrig funnits, fram till i år, då jag snubblade över en intressant prissättning i ett litet hembageri, jag frekventerar ibland.

"Har ni gjort pepparkakorna själv också?" undrade jag i min fascination över att det faktiskt fortfarande finns näringsställen som gör sina egna produkter, utan att köpa in dem någonstans ifrån, eftersom det ofta blir billigare...

Nej, det är "köbe-kager" löd svaret, ok vem var leverantören, undrade undertecknad. "Det står bara Pepparkakor på burken...." OK, de kostade inte så mycket de små hjärtana, bara 2 kr styck, så jag tog några stycken...

Häromdagen när jag besökte affären, sannolikt samma som bagaren ovan, såg jag erbjudandet, 2 burkar "Pepparkakor" á 300 gram, 30 kr. Om man läst någon som helst ekonomi för att bli egen företagare, lär man sig att man får räkna med att omkring hälften av kostnaden för en försåld vara äts upp i form av olika omkostnader som skatt, arbetsgivaravgift, lön, inköp, lokalhyra, maskinutrustning, m.m. Med andra ord 1 kronas förtjänst på varje liten pepparkaka. Tyvärr köpte jag inte någon av burkarna, så jag kunde räkna antalet, men jag gissar att varje burk rymmer omkring 50 små pepparkakor. Det blir en nätt förtjänst det!

Smaken då? Smakar alla lika? Nej, defintivt inte, men det är en "sport" att hitta den pepparkaka som avviker ifrån mängden.

Av de 3-4 märken jag provat i år, hittade jag en som avvek från den sockersöta mängden, och stack ut lite, genom aningen citrusinslag, inköpta på Konditori Valhall, i Malmö. Där kostar en påse omkring 25 kr, och det rymdes nog 30 normalstora pepparkakshjärtan. Styckpris knappa kronan, definitivt värda pengarna, i sht, som man betänker hantverket, och ....kostnaden... som bagaren får dras med, innan han kan håva in förtjänsten.

Fler sådana bagare till det svenska samhället, som gör att allting inte smakar som på McDonalds!!

Bilden knyckt från Ica-Kuriren

Allting serverat på ett....

Så himla typiskt dagens "ungdomar"....

Eller är det bara lättja, eller kanske ren okunskap....?

Hur gör jag själv när jag vill ta reda på någonting, skaffa ny kunskap, oftast om någon bagatell?

Jo, jag börjar leta på internet....

Om jag inte hittar det jag söker då?

Tja, på min arbetsplats finns det ett bibliotek, och på det finns en bibliotekarie. Hennes eller hans uppgifter, förutom att leta upp böcker åt låntagare, och ibland plasta in böckerna, är också att leta rätt på information av olika slag. Oftast är de föredömliga på att ta fram sådant som en annan inte "tänker" på. Vi har ju alla "vår nisch" i tillvaron..

Men om bibliotekarien inte själv hittar då?? Tja, eftersom jag har ett yrke liknande bibliotekariens, som också handlar om mycken informationssökning, finns ju faktiskt en slags yrkesstolthet, att inte göra bort mig, utan ta reda på det i alla fall, även om jag frågar en kollega istället - med andra ord är jag mycket mån om att inte avslöja att jag inte själv klarar av att ta reda på uppgiften, gentemot min uppdragsgivare /frågeställare....

Skulle jag göra någonting annat skulle jag ju bara bidra till att upprätthålla många fördomar om mitt yrke, eller??

I bibliotekariens fall: inte våga söka på internet, inte våga handla på internet, tjocka hornbågade glasögon och hårknut i nacken. I ett fall har jag faktiskt stött på en bibliotekarie, som öppet och rakt inför sin arbetsgivare menade att hon inte vågade handla /göra affärer på internet. Eftersom det i hennes fall handlade om att köpa in böcker till det egna biblioteket (vilket hon hade full frihet att göra, givet att hon höll sig till vissa ekonomiska ramar), sade hon ju indirekt till sin chef, att hon inte klarade av sitt arbete... Idag är tyvärr den här bibliotekarien arbetslös, eftersom chefen naturligtvis inte hade råd att ha en anställd som inte kunde sköta sitt arbete, samtidigt som chefen var tvungen att göra arbetstagarens arbete (förutom sitt eget)...

Ev bilder tillhörande den här artikeln, är "knyckta" från internet!

Ett gott skratt förlänger livet....

Hm, det är mycket man ska tänka på när man flyttar...

Fick det här mailet från min förre fastighetsskötare...

Hej !

Jag tror att du har glömt en låda med kläder i trappan. Den står mellan 2-3 våning.

M,v,h

N.N

Hm, vinden var ju på 4:e våningen o jag kan säkert ha burit ned någon kartong "ungefär" halvvägs, för att slippa gå hela vägen upp för att hämta den, och mycket annat igen...

Det roliga, eller dråpliga är att den i så fall stått där i snart 2 veckor, förmodligen har fastighetsskötaren inte haft vägarna förbi förrän nu, men sannolikt kommit att tänka på sin nyss avflyttade hyresgäst...

Och, ska jag vara riktigt ärlig, var min första tanke när jag såg mailets rubrik och avsändaren, att oj, nu är det någonting i min flyttstädning han kommit på mig att jag har glömt bort eller fuskat med; men det var det ju dessbättre inte...!


Hoppas det inte är någonting annat jag glömt....

Dra inte någon penna med mig....

...för jag gillar Olympus!

Håll till godo med en något annorlunda film, alternativt annorlunda fotokonst...

Rätt bild, och nu har jag fått sprutan!

Till att börja med, rätt bild, istället för den med ett visst mått av tillspetsad ironi, "flådiga" bilden av en av samhällets indrivningsmyndigheter.

Före mig i kön stod ett par, som absolut inte var i samma generation som jag -jo vi ska resa bort nästa vecka, då det är vår tur, men eftersom vi inte är hemma då, undrar vi om vi inte skulle kunna få sprutan den här veckan istället?? löd deras fråga...

Undertecknad kunde som vanligt inte hålla tyst, utan påpekade, att förutom att det inte var min sak, kunde jag tycka att det kanske vore fint om sprutorna räckte till dem som så skulle ha i den här veckan, dvs generationen yngre, särskilt som man valt den vaccineringsmodell man valt, mht att de äldre tros klara den nya influensan bättre än alla yngre...

Men se nu tyckte inte paret så, utan stod på sig för att få tala med en läkare, om damen i receptionen, inte kunde avgöra detta. Frun i sällskapet tyckte mannen gjorde sig löjlig, och ville gå därifrån, medan maken stod på sig.... Kön växte, av folk i "rätt" ålder. "Man ska ju ha respekt för de äldre, och äldst går först..." tyckte någon. Jag påpekade att man tydligen glömt VIP-kortet hemma.... En fnysning till svar, och insisterande på att få träffa "doktorn", som tyvärr, för den sturske mannen ifråga, tyckte precis som alla redan förebådat före henne, att veckans sprutor kanske inte skulle räcka, för alla i rätt ålder, och i så fall vore det väl inte mer än rätt, att det äldre paret väntade.... OK, vänta, tills i slutet av veckan då?? Nej, nog lite längre... Aha, till jul?? Nej, menade doktorn, till efter jul, då uppsamlingstiden, för alla som inte kunnat innan, om vaccinet räcker förstås.... Så, det snopna äldre paret fick traska hem.... Så är det när man inte har något VIP-kort i dagens Sverige...

Årets mest efterlängtade brev har kommit....!

Med andra ord har listningen på det nya stället gett önskat resultat, även om jag har en del mindre positiva erfarenheter därifrån också. Fast mötesplatsen ifråga, avviker en del, ifrån det vanliga, men det är kanske inte ovanligt, mht den anstormning som väntas.

Bära kortärmat i den här väderleken?? OK...., ska jag ha shorts och sandaler också? Solbrillorna ligger i bilen.

Får väl leta fram palmhatten också...!

Nu står det snart Lindgren på min dörr...

Åtminstone på den dörr där jag bott de senaste 2 åren....!

Tycker du jag ska ha en elefant också?

Frågan fick jag när jag frågade en tjejkompis, en gång i tiden, om hur det kom sig att hon inte hade mobiltelefon?

Alla har ju en mobil nuförtiden, så i min värld existerar nästan bara, att man antingen inte begriper sig på tekniken (väldigt få, men jag har en sådan person i min närhet, som absolut inte klarar av en mobil), eller att man helt enkelt inte klarar av att hushålla med abonnemanget, eller saldot som finns på betalkortet (jag känner oerhört många sådana, flertalet är tonåringar).

Min kompis är ganska tekniskt lagd o inte tonåring, så därför tyckte jag frågan var relevant att ställa. Men, hon tyckte att hon klarade sig bra utan, och jag kan förstå henne, för det har jag också gjort, en gång i tiden.

Svaret på frågan jag ställde var faktiskt, "nej, varför skulle jag ha en mobil, jag klarar mig bra utan, och jag har ingen elefant heller, tycker du jag borde ha en sådan också??" Man blir liksom mållös, och förstår att man måste respektera andras uppfattningar, även om de kanske avviker ifrån det vanliga.

Respekt är ett intressant ord, med många intresseområden. Ett av de vanligare, är nog att inte respektera tid, kanske framför allt andras tid.

Om jag kommer försent, har jag faktiskt inte respekterat dens tid, som jag tar av, samtidigt som jag kanske har en anledning till förseningen.

Om jag har någonting som jag inte använder, ständigt o jämnt, är det också relativt tidsbegreppet.

För att bli mindre luddig, ska jag ta ett exempel:
Jag gick själv, under stor tvekan och med ett påhittat nick, som skydd, in på Facebook, för drygt 2 år sedan. En av anledningarna till det var naturligtvis mitt stora teknikintresse, och i synnerhet för "den nya tekniken" (formulerat så, eftersom jag faktiskt fyllt 50 och kommer ifrån en uppväxt, där det inte fanns, varken datorer eller mobiltelefoner). Man kan säga, att jag vill hänga med, och jag brukar själv säga, "att om det är någonting som jag tror mig kunna ha nytta av, och som finns att få för ett rimligt pris, så är jag intresserad".

Dock är det väl så, att har man tillbringat en viss tid, med en viss pryl, tjänst, vara eller dylikt, så blir man antingen fortsatt intresserad, eller helt enkelt lite mätt. När jag intresserade mig för Facebook, var jag redan ganska mätt ifrån andra nätgemenskaper, vilket väl på något vis lade tonen för mitt deltagande där. Jo, jag kan finnas där, men bara när jag själv önskar.

Ber att få citera CiP:s (Citypolarnas) loginslogan "Logga ut och häng med!" Det finns med andra ord så pass mycket i "min värld" "där ute", att jag inte prioriterar att hänga bakom datorn, t ex på Facebook istället. Och, när jag gör det, föredrar jag i så fall för det mesta, annat än att hänga just där. Inte minst som jag intresserar mig för skriv- eller uttryckskonsten, känns bloggen som ett bra uttrycksmedium. På Facebook känner jag inte att jag kan skriva några essäer, det kan jag däremot göra i min blogg (eller i någon av dem, eftersom jag har flera, och som jag använder till olika ändamål).

Kort sagt, jag prioriterar min egen tid, som jag vill, och följer inte strömmen. Känner jag att jag vill skriva "någon essä", t ex på min blogg, är det inte alltid tiden räcker till, min egen alltså, och i bästa fall blir det en kort tanke nedtecknad på mitt anteckningsblock, i näst bästa fall behåller jag idén i huvudet och i sämsta fall trillar den bort, kanske helt.

Nedklottrade blogguppslag, har jag massivs, som jag ska skriva om "någon gång", någon gång när jag känner att jag har tid för det.

Så ovanstående resonemang är förklaringen till att jag faktiskt blockerade en person på min Facebook-sida igår, eftersom det påtalades, att det var dött som i graven, eller på en kyrkogård där. Minns inte exakt, eftersom jag raderade inlägget. Kyrkogården besöker jag regelbundet, eftersom nu båda mina föräldrar ligger där, och jag kan tycka att det är ganska fint där, även om som sagt, de döda ligger en våning längre ned.

Med andra ord motsätter jag mig att andra "tycker" om hur jag disponerar min tid! Är det min hustru, eller mina barn, som "tycker", eller kanske mina arbetskamramter, kan det vara relevant, eftersom de träffar mig i min vardag, men personer som inte gör det, och som bara har knapphändig uppfattning om hur min vardag ser ut, bör nog avhålla sig från att "tycka" vad jag skall göra eller inte, och ge uttryck för det offentligt. Det är kanske det senare som retade mig mest, att alla kan läsa, inte bara den det är avsett för. Tänk på det nästa gång!

En annan sak som retar mig, men som också är hänförligt till tidsbegreppet ovan, är när man kommenterar i någons blogg. Kommentaren skriver man för att man vill påpeka något eller göra bloggaren uppmärksam på något. Som jag lärt mig, kan då den tilltalade svara, för att visa att man uppfattat det "sända", dvs en ren "artighetsfras", eller om man inte tycker så, så kan man påpeka det. Det jag märker är att den tilltalade istället undviker att bemöta bloggkommentaren, och i så fall avtar min lust starkt ifrån att kommentera över huvud taget.

Det är ungefär som den arbetskamrat jag haft i flera år, som trots att vi har våra expeditioner i samma korridor, avstånd ca 10 m, inte säger varken "hej", "god morgon", eller "hejdå", när den kommer eller går, även om det enbart är den och jag i närvarande i hela korridoren. Bättre i så fall, med den kollegan, ifrån en annan arbetsplats, som, oavsett om jag har besök eller inte "på rummet", tar i handtaget, öppnar dörren, och säger "hej då", och ibland "hej då, trevlig helg", om det är en torsdag eller fredag. Då känner man sig uppmärksammad, i det senare fallet.

Så, nu känner jag att jag inte har mer tid för stunden, utan att en ev fortsättning kan komma senare.

Hoppas Du kan respektera det!

RÄTTELSE!

Rätt ska vara rätt (sade Hübinette)!

Bildgåtorna är inte 2 utan 3. Den 3:e, och som jag glömde bort i det förra inlägget, föreställer ju mig själv i unga år, framför ett hotell i något asiatiskt land. Frågan eller gåtan, var i vilket land, eller ännu bättre, i vilken stad!

Nu vet jag knappt om ens den bloggen finns kvar, vill minnas det var på Metrobloggen, som jag ju inte använder längre, så bilden finns väl möjligen i deras arkiv. Bilden var liten, o det var för att jag hittade den i pappersformat i våras, och möjligen scannade så illa, att den inte blev större, än den blev.

Hur som, den är en av de 2 lättare bildgåtorna!

FACIT

Tja, jag åsyftar inte gamla skrivmaskiner, även om jag fick viss inspiration ur filmen "De andras liv, på TV igår, där Stasi, visste exakt vilka östtyskar som hade vilka skrivmaskiner...

Nej, jag åsyftar snarare ordet "facit", som lösning på olika ställda frågor och uppgifter.

Eftersom jag tyckte att facit, om det nu var det och inte en ytterligare gåta istället (typiskt mig, va!?), behövdes till ett nyss skrivet inlägg, kan jag bara säga, att facit kommer till de andra bildgåtorna också. I sinom tid, förhoppningsvis innan året är slut, om min tidsberäkning räcker till.

De 2 svåraste gåtorna, eller mest obesvarade är ju hissbilden, resp den gamla 3-hjuliga lastbilen, från min semester.

http://zockan.blogspot.com/2009/07/ny-bil-dgata.html

Om hissbilden måste sägas, att den är tagen INNAN Ikea i Malmö (Svågertorp) blev tillgängligt för allmänheten. De har ett flertal hissar, som matchar både antal personer, 54 st, i min bildgåta, och totalvikten, dvs 4.100 kg.

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.9993688

Fast Ikeas hissar är större, o kanske avsedda rymma flertalet kundvagnar med diverse "ledsagare", alltså kunder som köpt en bökig eller tung möbel. "Min" hissbild är förvisso tagen i samma stad, men hissen som åsyftas används primärt inte till att frakta kundvagnar och kunder, utan någonting annat. Dock, liksom med kundvagnen, finns ingenting som hindrar att man befinner sig i varan som åker upp och ned.

Som sagt, svar emotses!

Skånskan är svårt....

...och tyvärr brukar en del säga, att de även har svårt att förstå min humor...

Men, nu var det inte min egen humor, som åsyftades i föregående inlägg, snarare en annan skånings, och som det stod i texten, kunde den här humorn associeras med även andra nationers, dvs den är egentligen inte lokalt knuten.

Lokalt knutet var däremot ett av orden i artikeln, alltså "koddarna", eller "koddar" som i "koddaspark".

Nu e jag själv infödd skåning, och även om jag inte brukar använda mig av just det ordet dagligdags, dvs jag talar inte ens så ofta om de kroppsdelar, som ¨åsyftas" i den här artikeln, så hade jag ändå en ganska hygglig uppfattning om vilka kroppsdelar som explicit åsyftades. Kanske för att jag är skåning, men kanske också för att jag är man, och så att säga kan förmodas veta, vad som gör ont, vid yttre åverkan, t ex om någon annan sparkar, eller klämmer, på dessa kroppsdelar. Kort sagt, det gör något "djävulskt" ont, vilket också gavs uttryck för, i den refererade artikeln.

Därför kan tyckas det hela, mitt inlägg, fick en extra krydda, när en av mina läsare, kanske den enda, uppenbarligen inte förstod, vad som åsyftades. Läsaren är förvisso också infödd skåning, har kanske till o med bott längre än jag i Skåne, åtminstone om man ser till de 15 senaste åren, och kanske också mer förtrogen med skånska uttryck än jag, som inte rör mig speciellt "möget" ute på "lannsbygden".

Jag ber att få citera: "Menar du allvar med frågan om vad en koddaspark är? :-) Annars är koddar = kulor. Just in case. ;-)"

Ja, och just in case, min käre citatare: Undvik att sparka på just koddarna, om du ändå ska sparka i skrevet, på oss män, det gör nämligen ganska ont...!"

Men snart är det jul, och även om jag möjligen ska ha gran i år, för ovanlighetens skull, ska jag inte hänga mina "koddar" i granen. Alltså plural, inte singular.

Bara för tydlighetens skull, ifall någon undrar.

Vad är en koddaspark??

Litta humor på skånskt vis, det handlar om en kille från Sjöbo (skånska landsbygden) som vunnit pris, för sitt skämt, inte minst, för att det går att hantera i alla länder, dvs inte bara stockholmare behöver känna sig utpekade....

Håll till godo!

En stockholmare som precis fått sin jaktlicens var i Skåne för att jaga and och hade blivit tilldelad ett jaktområde bredvid en gård mitt på slätten.

Utanför gården stod en bonde och tittade intresserat på.

Plötsligt kom några änder flygande och stockholmaren lyckades träffa en av dem.

Nu hände det sig så att den landade på bondens mark, precis utanför jaktområdet.

Stockholmaren rusade snabbt dit för att plocka upp anden, men bonden var redan där och sa: ”Anden landade på min mark och då är den min.”

Stockholmaren började argumentera, men bonden stod på sig och sa : ”Kan vi inte komma överens får vi göra upp med en koddaspark.”

Stockholmaren frågade vad det är för något.

”Det går till så att vi ställer oss mittemot varandra. Sedan sparkar jag dig allt vad jag kan i skrevet, och sedan gör du likadant på mig. Den som skriker minst får fågeln.”

Stockholmaren var tveksam, men ville gärna ha anden, så han gick med på förslaget.

Skåningen rättade till trätofflorna och drog sedan till det värsta han kunde.

Stockholmaren sjönk ihop men sa inte ett ord. Efter ett par minuter hade han rest sig och ställt sig beredd.

Då sa bonden: ”Jag har tänkt på saken. Du kan ta anden.”

Om konsten att föregå med gott exempel...

Som nog många förstått, har jag extremt lite tid att blogga nuförtiden, läser inte ens de få bloggar jag brukar kolla på, med andra ord kommenterar jag knappt heller.

Dock är en del som händer, helt enkelt för bra för att glömmas bort! Det tog tyvärr en stund innan jag fattade det här själv, men när polletten väl trillade ner så gjorde den det ordentligt. Efter att ha haft en handikappad förälder månar man ju extra om de svaga och utsatta i samhället, - men handen på hjärtat -måste man ha den erfarenheten, för att kunna måna om det som vore självklart - och förhoppningsvis ganska självklart i det här samhället??

Att poliser har dålig körvana bakom ratten är sin sak, i det här exemplet statueras dock någonting annat... - Eller var det inte en polisman/-kvinna som ställde bilen just här??

Shame, shame, shame on you - our police force....!!

Bildtext ur dagens HD:

Publicerad 14 oktober 2009 kl. 13:01Uppdaterad 13:05

I'm loving it...

---

Foto Tomas"> Tomas

---

LÄSARNYHET. MacDonalds parkering på Stattena vid lunchtid i dag, onsdag.

Tomas

Det kallas bara sen-sommar...

...dvs värmen och solen som fortsätter att förgylla vår tillvaro. "I söndags hade Lund varmast i landet, 20 grader"... lät Radio Malmö förkunna. Mån tro man blir badsugen när man ser den här bilden, ifrån sjön "Sjön", Lunds, mig veterligen enda riktiga badsjö...

Nedräkningen fortsätter...!

Skönt, gipset är borta, dock gör det fortfarande ont, både i handled, och där gipset skavde. Ska det värka, så värker det ordentligt....

Den andra nedräkningspunkten jag åsyftade, delades upp i 2 möjligheter, måste hålla mig till tisdag em, för att få veta... Antingen händer det på Onsdag, eller så får jag hålla mig i ytterligare en dryg vecka...

Fast, man kan ju alltid hoppas...!

Sen är det snart Bokmässa!

Du skall väl också dit?

Så vi kanske ses??

Nedräkning!

Knappt 12 timmar kvar till EN mycket efterlängtad sak, och ca 20 dagar kvar till en annan...

Hm, den som väntar på någonting gott får se, och väntar alltid för länge...

I det ena fallet har det tagit drygt 5 veckor, i det andra närmare 2 år och 10 månader...

Den andra saken är egentligen mest efterlängtad, den första var aldrig planerad från början, men när nu det som hände hände, blir ju det som händer imorgon en naturlig och lika efterlängtad konsekvens av det hela. Förhoppningsvis är det till och med enklare att blogga!

Är det någon av mina läsare som är duktig-a nog att komma på gåtornas lösning??

Bilden ur eget arkiv, ifrån Warnemünde den 30 juli i år.

GPS-spratt...

Jag hade ställt GPS:en på Warschauer Strasse, för att komma till East Side Gallery som skulle ligga i dess närhet. För att komma dit ifrån min tidigare position, var jag i så fall tvungen att passera Oberbaumbrücke, som på bilden ovan syns i form av en röd tegelbyggnad med tinnar och torn.. Och min "kartläsare" var ju rätt på det, om man undantar att jag önskade fördas som bilist och inte som cyklist eller fotgängare... Med hänsyn till att det var stört omöjligt att vända på den lilla trånga gatan jag nu befann mig på, lika litet som att jag ville backa ut på den ganska hårt trafikerade genomfartsled jag alldeles nyss svängt av ifrån, liksom faktumet att det såg ut att funka att köra "igenom" cykelpassagen, gjorde jag det! Och på köpet fick jag ju se den fina tyskreggade sossecontainern!

Kommenterat...

Zockans husse: Du, det är hög tid att DU skrive om särskrivningar. Eller om något, vad som helst. ;-) Och ger lite medmänskliga ledtrådar till dina supersvåra bildgåtor. 8-)

/Gladakatarina

Alltså - skriva över huvud taget

Tänkbara hinder:
1. Tid, det finns bara 26 timmar varje dygn. (Saknas ibland - mer om det senare!)
2. Verktyg för att blogga
2.a. Dator (finns)
2-b. Internetuppkoppling (finns för det mesta).
2.c. Två friska händer och handleder, i sht om man brukar använda detta till att skriva på datorn. Saknas detta, får omgivningen antingen acceptera faktumet av bl a utebliven blogg, alt får pekfingervals på kvarvarande frisk hand och handled praktiseras resp övas upp... (saknas)



Skriva om särskrivningar...

Nja, jag tycker så här:
Känns onödigt, jag har gjort det vid ett fåtal andra tillfällen, har ju dels bloggat under längre tid, dels funnits på andra webbsidor under en stor del av 2000-talet, och har då rönt erfarenheten, att särskrivning är någonting man får acceptera i takt med att allt fler blir datoriserade.Försöker man annat trampar man bara folk på tårna, t ex de som hävdar att de har rätt, även om de egentligen har fel; de som hävdar att hur någonting är skrivet inte spelar någon roll, utan det viktiga är att de skriver; och slutligen de som har läs- och skrivsvårigheter, både de som vet om att de har det, och dem som inte vet.

Så, jag avstår att skriva om särskrivningens fenomen, och gläds åt de tillfällen jag slipper råka ut för den, samtidigt som jag försöker överse med den, när jag råkar ut för den.


Supersvåra bildgåtor...?
Skulle tro Du (Gladakatarina) menar 3 olika...

Den ena, eller första, är den som fortfarande pryder min presentation på Metrobloggen, och som föreställer mig själv i ung ålder utanför ett hotell i ett arabisktspråkigt land. Du har redan gissat en gång och svaret på den gissningen/kommentaren är en ledtråd. Den andra finns i "det enda" på bilden som går att läsa för oss "icke-araber". I kombination med den första ledtråden förstår man att man kommit rätt!


Hissbilden...

Du vet väl en del om mina intressen (olika former av teknik, bland annat), och bilden ifråga är ju tagen i din hemstad, och hisskylten (och för all del hissen den hör till också) som sådan finns på ett icke-avskärmat område, dvs "tillgängligt för allmänheten", så det är ju bara att se sig omkring!

N.B, Varken Turning Torsos eller Kronprisens hissar kan sägas vara det, i det ena fallet måste en vakt/receptionist passeras, i det andra en låst dörr.

Bilbilden - som sagt, jag vet inte själv, men reg-skylten ger ju en del hjälp, och med hjälp av något internetverktyg lyckades i varje fall jag komma fram till ett tänkbart svar. Tar man ett annat av mina blogginlägg, från tiden före "Hinder 2.c." var ett faktum, till hjälp, har man ju kanske tillverkningslandet ifråga, klart för sig, i annat fall får du väl googla på 20-årsjubileum, och "Neu-Venedig", svårare är det inte!



Lycka till!