"Tanten heter någonting på S och påstås ge mig och syrran mat, vatten och tömma lådorna..."
"Förstår inte varför Husse inte kan göra det själv, han bor ju här, och brukar göra det..."
"För det kan väl inte vara så hemskt att han vill ha semester utan oss...., vi har ju inte semester utan honom, eller har vi det??"
"För Husse laddar för nya bildgåtor och nya skriverier, även om han ibland försöker påstå att han har mer än tillräckligt att skriva om, om han nu har det. Han sitter åtminstone bra ofta vid den där datorn, vad han nu gör där."
Bilden, egen prod, "3 prinsessor", från strandskulpturtävlingen i Falsterbo, sönd 100726
det var ingen som sa "cheerio, Miss Sophie...", även om det var Sophie det handlade om...
Hur som, båda "citaten" är associationer av den film jag nyss sett..., även om inget av dem har någon anknytning till filmen....
Hur gör man om man får ett presentkort på SF-biograferna, men har "djupare" filmsmak, så att man egentligen hellre besöker Kino, Pandora eller Spegeln, när det är någonting man vill se på biorepertoaren....? Då gäller det att vänta in godbitarna, och
en av dem, Letters to Juliet, är definitivt en sådan!
Bara att medge, jag har en liten romantisk ådra, och den här filmen bejakar verkligen mitt intresse.!Dessutom utspelar sig handlingen, till skillnad från många andra romantiska filmer jag "tvingats" se, nutid, även om huvudtråden handlar om det som hände en av huvudpersonerna för 50 år sedan, vilket ändå är "modern tid"!
Tyvärr lyckas jag aldrig minnas olika skådespelare, men den här gången kanske man kan hoppas på en ändring inte minst som Charlie i filmen spelas av Christoper Egan, ett namn han delar med en av mitt yrkes läromästare.
Mycket nöje om du vill se filmen!
Bjuder på en liten trailer som smakprov. Man blir inte så lite sugen på att styra semesterkosan till La Bella Italia!
Dessutom, eftersom jag gillar glass, får man utmärkta tips vad som kan göras mer med glass, förutom att äta av den, om bara "lågan" finns!
Meningen uttalades av en liten pojke, kanske 5-6 år gammal, efter det att hans pappa tagit ett fotografi av honom, när han åt glass på en av Malmös många glassbarer en het sommarkväll i förra veckan. När kortet tagits förkunnade pappan för de medföljande föräldrarna (till pappan) att "semesterkortet" äntligen tagits.... Den teknikintresserade farfadern undrade hur mycket en sådan mobil gick på, medan pappan blygsamt fick erkänna att han inte visste, eftersom hans arbetsgivare bjöd på denna tingest.
Man kan tänka sig 2 olika diskussionsarenor, den ena pappans teknikpålästa vänner, som tycker det är synd att arbetsgivaren inte har råd att förse sin personal med modernare mobilen (den här mobilen har trots allt ett par år på nacken), och den andra, sonens umgängeskrets, där sonen framstår som "mer", eftersom hans pappa har en mobil med "pinne" till.
För övrigt slår det mig först nu, att det är kanske det mobilens namn "P1i" står för. "Pinne"....?
Mobilbilden hittade jag på mobilfynd.se När jag var lika liten som grabben, fanns ju inga mobiler, däremot fanns en sådan kamera som jag själv hade med mig, och som jag funderade på om jag skulle slita upp ur min väska. (Med kameran tog jag senare fina bilder på solnedgången mot Köpenhamn.)
Skillnaden mot då och nu gällande systemkameran, är väl, att de då inte var digtala, nu kan de vara både digitala och analoga, men det är oerhört svårt att hitta någon nytillverkad analog kamera. Undrar om det finns någon tillverkare, som fortfarande kör analogt också?
"Sporten" nuförtiden för analogfilmskamerainnehavare är att hålla reda på vilka olika filmer, fabrikat och modeller som finns kvar, eftersom många läggs ned till förmån för den digitala revolutionen.
Om man som jag rör sig i skolans värld, drabbas man med olika mellanrum på föreläsningar, som "Det här fanns för 16 år sedan", dvs när dina nyblivna gymnasieelever var nyfödda. En av tingestarna som väl "fanns" redan då, är väl just mobiltelefonen...
Hur förklarar man för dagens ungdomar, att man har svårt för någonting som "nytt", när det "alltid funnits"...? Är det lika med att "äldre" (för en 16-åring är du det även om du knappt fyllt 30!) generellt har svårt för "teknik"?
Av praktiska skäl avstår jag från definition av olika åldrar!
Jag har inte tänkt tanken tidigare, men i de flesta av våra tonåringars värld har ju mobilen "alltid funnits", så det måste ju helt enkelt vara så, att dagens "äldre" har svårt för "teknik".... Eller?
Under min tonårstid, var jag själv ganska teknikintresserad, och också av kontorsmaskiner, med andra ord valde jag "maskinskrivning" som "fritt valt arbete" i högstadiet. Höjdpunkten i ämnet inträffade när man blev så duktig på maskinskrivning, att man fick skriva på "elektrisk" maskin. De elektriska maskinerna var vanliga skrivmaskiner, fast med elektrisk drivning istället. Ingen lyxskrivmaskin, som t ex dåtidens IBM, med utbytbar skriv- (typ-)kula, eller raderingsband. Ville man radera fanns det s.k tipp-ex-blad, dvs ca 6 x 2 cm långa lappar, som man kunde hålla mellan typen och papperet, och så fick man skriva om den felskrivna bokstaven igen, varvid papperet blev "vitt", och man kunde skriva korrekt tecken på nytt. Mycket användbart, men lika frustrerande om man inte upptäckt felet förrän man tagit papperet ur maskinen - då gällde det nämligen att passa in papperet i exakt rätt höjd.
På den tiden, vi talar om tidigt (19)70-tal fanns inga maskiner med minnen (men några kom under början/mitten av 80-talet, och automatisk raderingsfunktion kom nog i slutet av 70-talet. Nuförtiden finns Tipp-ex kvar, och symboliserar tillsammans med en mängd olika konkurrenter s.k raderingsband, där man som med en tejprulle stryker över felaktig text, eller tecken, på ett antingen datorutskrivet, eller handskrivet papper. Men det är knappast någon som lägger in samma papper i sin skrivare igen, utan det man korrigerar, görs för hand. Dock beror det här lite på hur "inne" arbetsplatsen ifråga är på tekniska hjälpmedel. Jag möter fortfarande många som undrar /inte ved vad den här "tejprullen" är till, även om de ganska snart förstår det. I gengäld kan jag hoppas att det dessa förundrade människor känner till, den gamla Tipp-ex-flaskan med vit korrigeringsvätska, snart är ett välförtjänt minne blott.
Tipp-Ex-produkterna funna på tyska Amazons hemsida.
Fick det här för ett 10-tal år sedan, då hette det att en elev i 15-årsåldern skrivit det som en uppsats, på det fria temat "Om naturen". Det står en var fritt att tycka vad den vill!!
Om naturen Naturen består av mark, vatten och PLM-produkter. Den används som underlag till parkeringshus, atomkraftverk och samhällen. Oanvänd natur kallas grönområden. Ur naturen får vi mat, massaved och madam. I de hål, som därvid uppstår, lägger man t ex gamla järnsängar, potatisskal och bildäck. Det hela kallas naturens kretslopp. I och på marken finns djur, växter och vatten.
Djur är en sorts mycket komplicerade kvicksilverföreningar, som i vissa fall fortfarande har kvar sin rörelseförmåga. En del djur kan flyta, är de små behöver man inte bry sig om vad de heter. Man sprayar på dem. Är de större kallas de fåglar. Mot dem finns ännu inget effektivt spraymedel. Fåglar förekommer främst i motorer på jetplan, i tjockoljebälten samt i drivor nedanför kraftledningar och fyrtorn.
Det gröna i naturen kallas växter. Till växterna hör bl a julgran, pelargon och hö. Stora växter kallas träd. Av dem får man grillkol och plywood. Står det mer än fem träd på en liten yta kallas det skog. Där kan man gå vilse. I skogen finns även varg och björn. Björnen är lömskt och överfaller alltid försvarslösa jägare. Vargen finns inte.
Mark kallas det naturen står på. I marken finns olja och gas som kommit dit från läckande cisterner och ledningar. Olja pumpas upp ibland och hälls tillbaka i cisternerna. Det kallas naturens kretslopp det också. I marken sticker växterna ner ena änden och suger upp vatten. Det växterna inte kommer åt kallas grundvatten. Grundvatten är DDT-lösning.
Vatten är ofta löddrande och gråbrunt. Vatten i form av regn innehåller salter och svavelsyra, som är naturliga tillsatser i luften. dess ämnen underlättar också nedbrytningen av kyrkor och andra stenbyggnader samt järnkonstruktioner och håller ph-värdet i sjövatten på sån nivå att fiskarna som finns där inte blir aggressiva. en annan tillsats i sjövattnet är fosfor. Det är en helt ofarlig kemikalie som hjälper den slöa naturen. Sjöar som annars skulle behövt tusen år för att växa igen, klarar det nu betydligt fortare. Det kallas strukturrationalisering.
Definitivt! Oavsett vem som frågar, så blir det mer fokus på det jag belyser. Idén är i och för sig likadan som många av de s.k. utmaningarna, med skillnaden att jag själv tänker ut frågorna; eller om jagknyckt utmaningen, vilket händer allt mer sällan, ändrat någon eller flera av frågorna.
Vad är det första du gör på morgonen?
Läste i en artikel att många unga tjejer, mellan 16-29, som första åtgärd, efter att de stigit upp, blir att slå på datorn och kolla Facebook, till och med innan de går på toa.
Tror inte att jag ens under min mest intensiva Spraydateperiod, för några år sedan, gjorde till tradition att kolla vad som hänt, som första sak på morgonen, men intressena är ju ”olika”.
Det första jag gör på morgonen är att ge mina katter mat, innan jag går på toa. Beroende på humör kan datorn komma igång relativt tidigt på morgonen, men det hänger också ihop med om jag jobbar hemifrån eller ska iväg. När datorn kommit igång, blir det varken Facebook (känns som jag inte är där inne mer än högst en gång i månaden…) eller bloggen som har förstatjing utan nyhetssidorna. Sydsvenskan och HD i mitt fall, möjligen DN eller Aftonbladet, för att kolla hur någon ”stor” nyhet spridit sig, men det tillhör undantagen.Kontroll av den privata mailen, ibland till o med av jobbmailen (dock INTE under semestertid).
Bloggen då? Tja, den privata kommer sist, om inte nytillkomna kommentarer finns, vilket jag ju får veta genom mailen. Blogspot skriver in hela kommentaren i mailet direkt, så då slipper jag öppna bloggen som sådan. Bloggplatsen har nog inte tänkt på det, så kommentarer därifrån blir krångligare att ta del av
Bevakar en del bloggar naturligtvis, och det kan hända dessa får besök direkt på morgonen, i sht de som gärna svarar/replikerar mina egna kommentarer!Att skriva små korta inlägg, resp läsa, går alltid betydligt snabbare än att själv skriva någonting. Andra bloggare som svarar på ens synpunkter resp kommenterar hos mig går självfallet före dem som är helt ”tysta”, eller gör ett försök att ”tiga ihjäl” mig också- ta det lugnt- jag vet att ni finns!
Varför skriver du blogg?
Någon sa’ – för sin egen skull – men om den inte ska bli läst av någon enda person, är det ju heller ingen idé att skriva, eller hur? Så klart man vill att den ska bli läst, ibland är till och med baktanken att någon man känner ska läsa den, och kanske ta till sig vad man uttryckt i skrift. Ibland behöver man bara få ur sig någonting som berör en, eller som man retat sig på. I det senare fallet kan det vara smart att i så fall skriva det på något ställe, där det inte läses av den det avser, annars är det risk att både stöta sig med och såra någon, och det är inte alltid önskvärt!
Sen förekommer en tredje typ, folk, som kanske bara för att de tror att man ska göra så (inställsamhet kanske?) ber om ens bloggadress, men de varken läser eller besöker ens blogg, ännu mindre lämnar de en kommentar… Vid nästa mötestillfälle minns de knappt att man har en blogg, än mindre att de visat intresse för den förra gången man möttes.
Du har redan berättat om din syn på utmaningar, men det här med bloggtorka då, drabbar det inte dig också?
Tja, det här med utmaningar, är ju en slags villrådighet i sig. En av anledningarna till att man tar efter eller antar en utmaning, är ju att man slipper komma på något själv, samtidigt som man har ”färdigt ” bloggarbete, om en säger en artikel, som man inte behövde lägga ner lika mycket energi på. Åtminstone kan man se det så! Sedan måste man komma ihåg att man aldrig kan tvinga någon annan att göra någonting. Jag har i ett antal s.k. bildgåtor försökt förmå mina kända läsare, att lösa uppgiften, ibland med ganska mycket hjälp. T ex hade det hjälpt att slå in ett enda ord, tillika det enda skrivet med romerska tecken på ett hotell i ett arabland, men inte ens så lite uppoffring var tänkbart för bloggvännen som jag trodde skulle lösa det problemet. Med andra ord, ”gör lika mycket, men inte mer än dina medmänniskor är beredd att göra för dig”. Om man själv inte vill kosta på sig 5 minuter för att lösa en gåta som en vän ställt som ”problem” i en blogg, finns heller ingen anledning att ge den vännen 5 minuter för att ta efter en utmaning! Vill man inte leka i samma sandlåda kan ingen tvinga en.Att ta efter en utmaning kan ta åtskilligt längre tid, och kanske har jag inte den tiden, eller vill ge mig, även om ”vännen” tror eller förutsätter det. Det finns ofta väldigt dålig kunskap om andras sätt att utnyttja sin tid, även om ibland inte ens de närmaste vännerna tycks inse det.Det gäller för övrigt inte bara i bloggsammanhang, utan också In Real Life…
Hur menar du då?
Jo, en gång skulle jag hjälpa en vän flytta. Vännen hade varken körkort, bil eller släp. Alltså ”hyrdes” jag in. Eftersom vännen visste om hur jag jobbade, med tidiga morgnar och sena kvällar hela arbetsveckan, kunde viss hänsyn tas för att jag möjligen kunde tänkas behöva sova ut efter min arbetsvecka. Därför bestämdes att vi skulle ses hos vännen med bil och släp kl 13. Kl 10.30 ringer vännen för att höra om jag vaknat? Jo, det tar ju nästan en timme att köra till dig, utan släp; jag måste hämta släpet dessförinnan och det tar längre tid än normalt att köra med släp till dig – men jo, jag har just hämtat släpet – så jag bör vara hos dig kl 13. som vi kommit överens om…! ”ja, jag tänkte bara höra så att du vaknat och inte glömt bort att du lovat hjälpa mig flytta idag….”
I god tid före kl 13.00 gav jag mig iväg, fast besluten att komma dit i tid. Kl 12.15 ringde Nisse på nytt- ”är du på väg??” Jo, jag är på väg, vi sa kl 13 och jag har inte en halvtimme kvar att köra… , så jag bör vara där i tid….! Nisse: ”Jo, jag ville bara säga, att vi inte orkar vänta på dig, så jag och min bror kör iväg en vända till X-stad nu, så kan vi mötas hos mig sen…” OK, jag har med andra ord kommit för sent redan, fast klockslaget då vi har bestämt att träffas inte infallit ännu…
Ett snabbt överslag, att räkna ut hur lång tid det borde ta för Nisse att köra iväg till X-stad, 45 minuter, lasta av, och köra tillbaka, ytterligare 45 minuter, dvs inkl avlastning minst 1,5 – kanske 2 timmar… Vad göra under tiden? Köra fram, den knappa halvtimmens resväg, och stå vid ett hus, dit man inte har tillträde, eller göra någonting annat…. Jag bestämde mig för det senare och körde in i närmaste samhälle för att fika. Eftersom jag inte är proffs på att köra släp, dvs inte fickparkerar utan problem (med släp!) valdes en bensinmack, där en läsk och en glass åtnjöts i bilen. Jag hade ju tid på mig….. Inte 10 minuter senare ringer det på nytt, det var naturligtvis Nisse… ”Jo, vi körde ner till byn för att äta först, och sen tror jag att vi återvänder tillbaka till mig istället för att köra till X-stad…” Är du hos mig ännu?? Hrm, nej det var jag ju inte, och jag förklarade också varför, och hur lång tid det skulle ta att köra dit, med släp…
När jag väl kommer dit, följde en snabb ilastning och iväg, jag ensam, och Nisse med sin bror i broderns bil… Bakom bilen, de 45 minuterna, de hittade perfekt, jag kunde vägen hjälpligt, slog det mig att Nisses brors bil hade dragkrok, och fast bilen var liten, hade de mycket väl själva kunna dra släpet, helt och hållet utan min inblandning, varför jag vid avlastningen i X-stad bestämde mig för, att på ett fint sätt, fråga Nisses bror om detta.
”Jo jag har ju dragkrok på bilen, det är sant, men jag har ju aldrig kört med släp förr, och därför vore det ju osäkert om jag skulle klara det nu också…” SLUTSATS: Om du råkar köpa en bil med släp på, är du proffs på att köra med det också, inkl i en trång återvändsgränd, där du måste backa 2 gånger, utan släp (jag körde runt ett par kvarter istället).
Åtskilliga timmar senare, när flyttningen var klar, frågade Nisse vad släpet och bensinen hade kostat? Tja, bensinen brukade gå på si och så mycket, men med ett tungt lastat släp, borde rimligen bilen dra mer bensin än normalt… Förutom det hade släpet kostat si och så mycket. ”Ja, började Nisse, som du vet har jag inte särskilt god ekonomi, så jag har varken råd att betala bensin (du skulle ju för övrigt ändå hit och hjälpa mig att flytta!!) och släpet, nej, så mycket pengar har jag verkligen inte… Däremot ska jag bjuda dig på middag, och jag tänkte att vi skulle gå ut på en av stans krogar….” Förutom att jag inte kunde dricka någon öl, jag körde ju, och Nisse skulle aldrig komma på tanken att låta mig sova över – flytta går bra, men att komma hem till honom är en helt annan sak…- så var middagen god, och gick på en summa, i pengar uppgående till mellan bensinkostnad och släp…
Nu har vi äntligen rett ut det, och behöver aldrig mer hjälpa varandra att flytta, eftersom vi äntligen blivit kvitt…
Och…?
Du, nu räcker inte tiden, så jag får återkomma!
Men, bilden.... Just det, ifrån Travemünde i somras!
Har du börjat märka dina bilder? Japp, man lär så länge man lever!
Nu på sommaren finns ju barnen överallt, och häromkvällen inmundigade jag en latte med glass på lokal. En 11-åring i min närhet förde en mycket belevad och intellektuell konversation med 2 yngre kamrater till honom..... De pratade om "en tysk, en ryss och Belllman", men det de sade var "en tysk, en rysk och en Bellman"... Att man i den åldern inte kan skilja mellan om det heter en tyss och en rysk, tycker jag inte är så allvarligt, det heter ju trots allt Tyssland och Ryskland, samtidigt som vi pratar om den tyska marknaden och den ryska marknaden... Men var bor bellman? En bellman - flera bellmÄn?? Eller??
Inte mycket konstigare än min vän geografiläraren som varje år låter sina (gymnasie-)elever rita upp en världskarta med så många länder och världsdelar inritade som möjligt. Enligt honom kommer väldigt många (gymnasie-!)elever fram till att Afrika är ett land... Australien är ju ett land, liksom "Amerika"... Och vart hör egentligen Grönland??
En gång när jag jobbade på en skola, föll det sig naturligt att inleda mina samtal med eleverna, om vad de gjort under sommaren?
Jag minns särskilt ett svar....
"Ingenting särskilt..." Nähä, du har inte åkt någonstans? "Nej, förutom mina föräldrars sommarställe, så ..." "Men, jag har läst 30 böcker..."
Hm, hrm.... Läsa böcker gillar jag också att göra, men 30 stycken? På ett sommarlov?? Och ändå hade min elev "inte gjort någonting"....
Nähäpp....!
Så igår läste jag ut Kajsa Ingemarssons "Bara vanligt vatten". Inte minst till åskan som avslutade den intensiva hettan, passade titeln väldigt bra....!!
Eftersom jag gillar att inte göra någonting, var det min andra bok i sommar. Den första heter Casanovas kvinna, av Åsa Hellberg. Rekommenderas även om du inte är kvinna, som läser den.
Min vana trogen brukar jag ha någon bok att parallelläsa. Henrik Fexeus, När du gör som jag vill, är en sådan bok. Vardagsmotion/Vägen till hållbar hälsa av Johan Faskunger och Erik Hemmingsson, en annan. Den senare kom fram när jag rensade igenom en av mina pocketbokhyllor.
Men hur funkar det att läsa parallellt då?
Tack ganska bra, det beror på vilket "humör" man är på... Ibland känner man för att lyssna på popmusik, och ibland på klassiskt, eller på något pratprogram på P1. Det är samma med litteratur.
Tyvärr innebär det för mig, att när jag läst ut en roman, som jag tycker är "bra", att jag vill hitta en minst lika bra, om det ska vara någon idé att fortsätta...
Så vad som gäller härnäst på romanfronten, är lite osäkert.
Den lilla damen på bilden ovan, som hjälpte mig att välja böcker heter Tindra...
Glassbägaren i bakgrunden av bilden kommer ifrån Helsingborgs Glassfabrik, ett av ett litet fåtal mycket bra och prisvärda glasställen i Helsingborg. Anledningen till att det heter "glassfabrik" är att de gör sin glass själva, även om fabriken mest ser ut som en husbil utan hjul.
Rubriken är faktiskt lite ironi - jag är inte bromotståndare, allting har sin charm - däremot tyckte jag det vore en bra öppningsreplik till det här uppslaget, som snarare hyllar Sundsbussarnas nypremiär på sundet. De gamla sundsbussarna, alltså mindre passagerarfartyg har funnits i trafik mellan Helsingborg - Helsingör så länge jag kan minnas, tills ägarna för något par år sedan tyckte det var dags att investera i nya båtar, som fortfarande inte tog bilar eller andra fordon, förutom cyklar eller andra lättare tvåhjulingar. Dock var de nya båtarna betydligt större än de förstnämnda, vilket krävde mer personal, och också större intäkter. Men se, det bar sig intem utan i början av januari, förklarade rederiet sig självt i konkurs, och så blev de bägge öressundsstäderna en attraktion fattigare. Och storerbror Scandlines blev tillsammans med nyligen förvärvade konkurrenten HH-Ferries, herre på täppan.
Tack vare tre herrars ansträngningar och faktumet att man vid den förra bolagsförändringen (då man skaffade de större båtarna) behöll en av de mindre (ursprungligen original-) båtarna, kunde man idag på nytt återstarta trafiken. Innan hade man 2 avgångar i timmen, och nu, med bara en enda båt har man en avgång per timme, vid hel timme ifrån Helsingborg, och vid halv timme avgång ifrån Helsingör.
Semestern har börjat, och det känns skönt, även om den stora omställningen inte velat infinna sig ännu, förmodligen då jag haft förtroendet och möjligheten att jobba hemifrån de 3 senaste månaderna.... Så skillnaden mot "hemma" och "på jobbet" är minimal.
Dock lyser 2 saker med sin frånvaro - jobbtelefonen är stängd, nuvarande arbetsgivaren har löst det galant, vi har en mobil, med 2 nummer, en "fast" anknytning som går att hänvisningskoppla, och det mobila numret, som inte bör lämnas ut, eftersom det då går att "ringa igenom" hänvisningen. Men, de som har detta har inte heller en chans nu, eftersom telefonen är stängd. Finns en person på mitt jobb som har mitt hemnummer, men eftersom han själv är noga att skilja privatliv från jobbets, lär han inte höra av sig.
Den andra faktorn är mailen, finns säkert ett otal människor som vill kommunicera med mig på den nu, men de får faktiskt respektera att jag har semester. De lär allihopa få ett sådant där förhatligt auto-reply-message om "tack för ditt brev, men jag har semester och återkommer i augusti... Förhatligt för att det ofta tar en liten stund att skriva och sända sitt brev, och innan man vet ordet av, efter det att man sänt det till mottagaren, har man just ett sådant där meddelande i sin inkorg. Och har man precis lagt ned en stund på sitt eget brev, vill man ju åtminstone ge mottagaren chansen att tänka efter, innan han svarar -men när man väl tittar i inkorgen, syns ett sånt meddelande, sänt i samma sekund som ens eget brev landade... Och det enda säkra man vet, är att om ens brev kommer att besvaras (det kan ju komma bort!), så lär det dröja några veckor - och jag ville ju ha svar "nu" eller åtminstone "snarast"....
Den tredje faktorn jag sammankopplar med semestertillvaron är klockan, men mer om det i ett separat inlägg - tror jag i alla fall... Hur som, man slipper hålla reda på vad klockan är, nästan, i alla fall. Vill man handla mat, eller någonting annat, är det ju bäst att hålla reda på tiden på ett ungefär. Men man behöver inte passa kl 8.00, från det man bör vara anträffbar på telefonen, eller kl 1030, från då man har telefontid, eller ens kl 17.00 då man stänger av sin telefon. Och så slipper man hålla reda på när det är eftermiddag eller kväll, för att kunna nå de kunder man inte nått under den ordinarie arbetsdagens tid, eftersom de själva jobbar, och ev inte kan ta telefon...
Semester är med andra ord tid för mig själv, tid att ta igen en del av det jag missat under en hektisk arbetstid, kanske tid att blogga, definitivt att läsa, och då förstås inte någonting som har med jobbet att göra... Inte lagtext, inte förordningar, inte förklaringar, inte...
Faktiskt knappt jag vill ha datorn igång, om jag ska vara ärlig, men då kan jag ju inte blogga heller. Men det där med bloggandet, jag måste ju komma ihåg att det är för min egen skull, först och främst, även om jag vet att en del tycker det är kul att läsa också.
