I modern tid har jag under ett flertal år, jobbat med flyktingungdomar, som kommit till Sverige, som en möjlgihet att slippa pågående krig, och eller helt enkelt få möjlighet till ett bättre liv, än de haft om de stannat kvar i sitt hemland.
Under denna tid, dvs mitt arbete med flyktingbarnen, ja, Malmö stad, jag har redan mött s.k. ensamkommande barn, även om jag inte jobbat i min hemstad. Deras situation är sällan avundsvärd, och det är ett under att de öht klarar ut sin situation om de gör det. Men, det var en parentes. Det jag ville säga att var egentligen att jag ibland blir lite sugen på att ta mig till deras olika hemländer, för att se hur det ser ut, eller försöka föreställa mig hur det har sett ut.
Ett sådant land är Irak, som vad jag förstår bär på enorma kulturella rikedomar. Ett minne som sent kommer att lämna mig, är nog när jag frågade min elev, vi kan kalla henne Hana, som brukade titta in på min exp, minst en gång i veckan; om hon haft en skön helg, en fråga man normalt ställer exempelvis en måndagsmorgon, företrädesvis till folk man känner väl, eller lite grand. Jag visste ju att Hana kom ifrån Irak, och ifrån Bagdad. Hana log, som hon brukade, men svarade, att egentligen mådde hon inte så bra, eftersom amerikanerna bombat i just hennes kvarter, eller stadsdel under den gångna helgen. Så något jag nästan sett i direktsändning på tv, med mina oförstörda ”ögon”, hade gett henne en helt annan upplevelse, än någon som inte är därifrån, sannolikt kan föreställa sig. Åtminstone tror jag det är svårare för oss svenskar, som inte varit i krig på flera hundra år, att kunna föreställa sig, än dem som kommer ifrån ”det”.
Så, Irak, hoppas jag komma till, någon gång i framtiden.
Annars får jag nöja mig med de resor jag hittills varit med om , i det här fallet tänker jag framför allt på resorna med mina föräldrar. Eftersom mina föräldrar var ganska gamla när de fick mig, växte de själva upp i en tid, då det inte var självklart att ha bil, och då man hade andra värderingar än nu. Därför tror jag det var så mycket mer frestande, att kunna resa vart man ville, när de äntligen fick den möjligheten, även om man kanske inte gjorde det i så stor utsträckning ”då”, och nu menar jag när jag själv var ung, på 60- och 70-talet. Tänk att ha varit i i Gambia och Senegal före charterturismen var ett faktum. Tänk att ha vandrat i öknen i Mauretanien, eller ha tittat på tunisiska kusten…!
Två av mina föräldrars drömresor, blev aldrig förverkligade, den ena hade gått till Egypten, och den andra till Gabon. En som dock blev av, var den till Libanon och Beirut, som jag såg det, eller som mina föräldrar såg det till Jordanien och de olika bibliska trakterna. Fråga mig inte, det är rätt länge sedan, men jag minns att vi bodde på ett flott hotell längs stranden i Beirut, och gjorde en bilutflykt, troligen på en vecka till Jordanien, och Syrien. Vi fick se orter som bl a Damaskus, Jerusalem (men inte Israel, eller den då israeliska delen av staden), Amman och Döda Havet. En fråga som jag själv ställer mig, är varför vi inte tittade på staden Petra, men jag kanske bara inte minns den, eller så var det inte i närheten av vad som stod möjligt att se i förhållande till tiden. Jag minns att vi åkte i ett par amerikanska taxibilar, och att det var varmt, om det var AC i bilarna tvivlarjag på, inte minst som jag faktiskt minns att det var ganska avkopplande att komma inomhus på de olika hotellen som hade det.
När man gjort en resa, följd av en annan, följd av en tredje, försvinner ju olika detaljer. En sådan var, när vi var där? En som kunde det på sina 10 fingrar var min mamma, men hon finns ju inte sedan länge. En annan möjlighet vore att gå in o titta i olika fotoalbum, om de nu varit i ordning, och om det funnits några ledtrådar där. Jag vet att jag många gånger diskuterade den här frågan med min pappa, som bara mindes att det var före 6-dagarskriget, alltså före 1967, men efter 1964, vilket var det år vi flyttade till Malmö. Under min tid i Landskrona gjorde vi inga ”sådana” resor, och före min Landskronaperiod, den första, alltså före1961, minns jag knappt någonting över huvud taget.
Med andra ord, 1965, eller 1966, men knappast 1967 åkte vi dit. När så min pappa gick bort, fick jag äntligen veta! I samband med röjningen av hans bostad hittades många fotografier, en del av dem lösa, dvs inte insatta i något album (jag kan fylla ett halvt rum med album, dia-ramar och Kodak Carousel-magasin, efter mina föräldrar, så det får bli när ”tid” finns).
”Hotell Philadelphia, Amman, Jordanien, 1965”, hade min mamma skrivit på baksidan på ett av dem. Äntligen klarnade det! 1965…! Först började jag försöka få fram om hotellet finns kvar fortfarande och hur det ser ut idag, förmodligen i så fall större än då. Verkar kännas lönlöst att hitta genom Google, men mycket har ju hänt och förändrats i denna trakt, så man kan ju inte begära att allt skall vara detsamma som då, för 45 år sedan.
Däremot googlade jag på namnet, och hittade ett mycket intressant svar. Inte på om hotellet finns fortfarande, utan om stadens historia, i sig.
”Filadelfia (Φιλαδέλφεια) eller Philadelphia är ett ursprungligen grekiskt namn använt på städer och byar runt om i världen från antiken och framåt. Namnet kan syfta på
- Några olika geografiska platser:
- Filadelfia, Italien, en kommun i provinsen Vibo Valentia, i Italien
- Filadelfia, Paraguay, en stad i departementet Boquerón i Paraguay
- Philadelphia, en storstad i östra USA
- Amman – Jordaniens huvudstad som under antikt grekiskt styre hette Filadelfia
- Alasehir - en turkisk stad som vid grundandet hette Filadelfia och som omnämns som en av de sju församlingarna i Uppenbarelseboken i Bibeln”
Med andra ord var det ett rätt så fyndigt hotellnamn, egentligen ”Hotell Amman, i Amman”.
Jag dristade mig till att använda bilden som bildgåta (nedan), och eftersom det i en kommentar gissades på en annan stat i närheten, nåja, i relativ närhet, gavs ledtråden att den gissade flaggans färger överensstämde med den korrekta statens, alltså Jordaniens, dvs svart, grön, röd, vit. Personligen tycker jag det hade varit enklast att googla på det enda tillgängliga ”ordet”, förståeligt för den som inte har kunskaper i det arabiska skriftspråket, för att få fram ett svar på gåtans lösning. Inte minst för att det hade varit så enkelt att få fram flaggan, även om man inte visste hur den såg ut (kanske genom Gooogle??)
Men ibland saknas ju den tiden också.
Eftersom jag brukar ange källa, eller fotograf till de bilder jag publicerar, så gör jag det även nu. Fotograferat av min pappa, och just det, det är jag på bilden!
P.S. Bilden överst ifrån Ammans hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar