Äntligen söndag!

Var det någon som såg solen i förmiddags?

Jag gjorde, och det räcker en bra stund, i synnerhet som det är mulet nu.

Sitter och funderar på vad jag ska göra idag, och om jag ska skriva

något blogginlägg – har ett par uppslag, som ”mal” i huvudet.

Finns en mängd annat att göra, och förutom det en del tankar,

på sådant som är trevligare att göra, och på sådant som man undrar över,

om det skall bli av eller inte.

I fredags kväll snöade det, äntligen tycker en del. Suck - igen, tycker andra.

Under lördagskvällen hade minst ett par bilförare haft problem med att parkera nedanför på gatan, eller attvkomma ifrån sina p-platser, pga snön. Vet inte hur de gör, men de lyckas fastna i snön – ty snön är inte nådig, och även om vägen blivit både plogad och saltad, dvs på körbanorna är det blöt asfalt, så är parkeringsspåret täckt med någon dm snö. Bilförarna som hade problem, lyckades fastna med något drivhjul på en hal fläck. Gemensamt för båda var, att man tror att man ska få bättre drivkraft, ju högre motorvarv man ”kör” på. Så med 6.000 varv måste man ha större sannolikhet att komma loss, än med lågt varvtal….??!!

Skulle egentligen tro att skillnaden ligger i hur snabbt isunderlaget blir blankpolerat, snarare….

Vad är gunga-loss-metoden? Någon som hört talas om den?? Mattor, handkraft…?? Mattor lades på förslag ut av en bilägare, mattan var avlång, med lades vid båda tillfällena ut med kortsidan mot hjulet, så att hjulet, om det tog fäste, hade att rulla på den korta sidan, istället för den långa. Vid minst ett par tillfällen schwungades istället mattan iväg, upp på trottoaren, vilket såg ganska kul ut, ifrån mitt fönster.

Ett tag trodde jag faktiskt att föraren tänkte ge upp, och parkera sin bil ”tvärt” ut mot den trafikerade körbanan. Men så fick han putthjälp och kom äntligen loss.

Putthjälpen brukar för det mesta vara inomhusklädd och utan handskar. En ”putthjälpare” hade en hund i koppel, så han kunde inte hjälpa till själv, men stod och hejade på, alt bistod med goda tips.

Själv har jag därför själv tagit följande faktorer för vana:

1) Kör inte in i en parkeringsficka, jag inte tror jag kommer i eller ur. Det är ingen som tvingar mig! Istället kör jag till ett annat, bättre ställe. Jag kan faktiskt gå den korta biten, som det oftast rör sig om. Verkar det besvärligt, dvs jag har bestämt mig för att göra ett försök – ändå, ger jag upp och följer punkt 1 om det ändå blir besvärligt, helst innan jag verkligen kört fast…

2) För att inte köra fast, försöker jag köra en liten bit framåt och en liten bit bakåt i ”fickan”, dvs så jag har lite ”plats” att manövrera på, när jag skall bort därifrån. Tack vare det har jag också en liten, men ändå en liten kort sträcka att få upp lite fart på, så jag slipper stå och finpolera is med 6.000 varv på 1:ans eller backväxeln, en metod jag ändå inte tror på.

Och, peppar, peppar, hittills har den här metoden lyckats ganska bra – och jo, jag brukar försöka lyssna på väderleksrapporten ifall det skall komma mer snö, i så fall kan jag lika gärna ställa in bilen i garaget istället.

I fredags kväll, när det snöade parkerade jag faktiskt ute på gatan, då jag hade några tunga matkassar med mig. Bedömde naturligtvis enligt mina egna principer (se punkt 1), att jag både skulle kunna parkera utan problem, och sedan komma loss därifrån likaså.

Tyvärr tog tröttheten överhanden, och bilen stod utanför hela natten. Bestämde dock att köra in bilen i garaget under lördagskvällen, inte minst som jag bevittnat ett par medbilister innan, och visste vad som skulle kunna hända, om det blev mer snö, alt att väderleksläget skulle förändras.

Eftersom jag ville vara snäll mot både bil och batteri, körde jag en liten sväng, för att ladda upp batteriet, och för att få motorn driftsvarm, innan jag stängde av den igen.

Denna lilla rundtur fick mig att konstatera några olika saker:

En av mina vänner har fortfarande sin julpyntning kvar.

En av mina vänner är uppe på kvällen, vida senare än vad den brukar, och

man saltar genomfartsleder och smågator i Malmö på ett väldigt ologiskt sätt…

Eftersom de 2 förstnämnda faktorerna mest var ett konstaterande, och inte går att göra någonting åt, sätts istället fokus på det 3:e.

John Ericssons Väg och Bellevuevägen trafikeras av bussar, och saltas – logiskt!

Geijersgatan trafikeras inte av buss, åtminstone inte mellan Bellevuevägen och Limhamnsvägen, och saltas inte, hm…

Limhamnsvägen buss/saltad.

Sergels väg, breda biten, mellan Limhamnsvägen och Regementsgatan, kan knappt kallas genomfartsled, och var logiskt nog inte heller saltad.

Dito för ”fortsättningen”, dvs Beridaregatan, mellan Regementsgatan och Köpenhamnsvägen

– MEN, nu handlar det (inte) om logik…!?? Delsträckan av Beridaregatan, mellan Östra Kristinelundsvägen och Köpenhamnsvägen var saltad… Gatan upplåten för parkering av bilar på båda sidorna, mötande trafik, måste alltså vänta vid resp kvarters mynning, för att kunna komma igenom, och busstrafik förekommer inte… Strange, very strange…

Resten av vägen till garaget, via Pilåkersvägen och Korsörvägen var, som sig har varit sedan jul, mest uppkört, men varken saltat eller plogat.

Personligen ser jag därför fram mot den dagen, då allting verkligen smälter bort…!

Bilderna, de 2 översta är "lånade" ifrån någon tidning, t ex Aftonbladet resp Sydsvenskan, de andra, också för att lätta upp stämningen, är mina egna!