Gillar du den här ”intervjuformen”?
Definitivt! Oavsett vem som frågar, så blir det mer fokus på det jag belyser. Idén är i och för sig likadan som många av de s.k. utmaningarna, med skillnaden att jag själv tänker ut frågorna; eller om jag knyckt utmaningen, vilket händer allt mer sällan, ändrat någon eller flera av frågorna.
Vad är det första du gör på morgonen?
Läste i en artikel att många unga tjejer, mellan 16-29, som första åtgärd, efter att de stigit upp, blir att slå på datorn och kolla Facebook, till och med innan de går på toa.
Tror inte att jag ens under min mest intensiva Spraydateperiod, för några år sedan, gjorde till tradition att kolla vad som hänt, som första sak på morgonen, men intressena är ju ”olika”.
Det första jag gör på morgonen är att ge mina katter mat, innan jag går på toa. Beroende på humör kan datorn komma igång relativt tidigt på morgonen, men det hänger också ihop med om jag jobbar hemifrån eller ska iväg. När datorn kommit igång, blir det varken Facebook (känns som jag inte är där inne mer än högst en gång i månaden…) eller bloggen som har förstatjing utan nyhetssidorna. Sydsvenskan och HD i mitt fall, möjligen DN eller Aftonbladet, för att kolla hur någon ”stor” nyhet spridit sig, men det tillhör undantagen. Kontroll av den privata mailen, ibland till o med av jobbmailen (dock INTE under semestertid).
Bloggen då? Tja, den privata kommer sist, om inte nytillkomna kommentarer finns, vilket jag ju får veta genom mailen. Blogspot skriver in hela kommentaren i mailet direkt, så då slipper jag öppna bloggen som sådan. Bloggplatsen har nog inte tänkt på det, så kommentarer därifrån blir krångligare att ta del av
Bevakar en del bloggar naturligtvis, och det kan hända dessa får besök direkt på morgonen, i sht de som gärna svarar/replikerar mina egna kommentarer! Att skriva små korta inlägg, resp läsa, går alltid betydligt snabbare än att själv skriva någonting. Andra bloggare som svarar på ens synpunkter resp kommenterar hos mig går självfallet före dem som är helt ”tysta”, eller gör ett försök att ”tiga ihjäl” mig också - ta det lugnt - jag vet att ni finns!
Varför skriver du blogg?
Någon sa’ – för sin egen skull – men om den inte ska bli läst av någon enda person, är det ju heller ingen idé att skriva, eller hur? Så klart man vill att den ska bli läst, ibland är till och med baktanken att någon man känner ska läsa den, och kanske ta till sig vad man uttryckt i skrift. Ibland behöver man bara få ur sig någonting som berör en, eller som man retat sig på. I det senare fallet kan det vara smart att i så fall skriva det på något ställe, där det inte läses av den det avser, annars är det risk att både stöta sig med och såra någon, och det är inte alltid önskvärt!
Sen förekommer en tredje typ, folk, som kanske bara för att de tror att man ska göra så (inställsamhet kanske?) ber om ens bloggadress, men de varken läser eller besöker ens blogg, ännu mindre lämnar de en kommentar… Vid nästa mötestillfälle minns de knappt att man har en blogg, än mindre att de visat intresse för den förra gången man möttes.
Du har redan berättat om din syn på utmaningar, men det här med bloggtorka då, drabbar det inte dig också?
Tja, det här med utmaningar, är ju en slags villrådighet i sig. En av anledningarna till att man tar efter eller antar en utmaning, är ju att man slipper komma på något själv, samtidigt som man har ”färdigt ” bloggarbete, om en säger en artikel, som man inte behövde lägga ner lika mycket energi på. Åtminstone kan man se det så! Sedan måste man komma ihåg att man aldrig kan tvinga någon annan att göra någonting. Jag har i ett antal s.k. bildgåtor försökt förmå mina kända läsare, att lösa uppgiften, ibland med ganska mycket hjälp. T ex hade det hjälpt att slå in ett enda ord, tillika det enda skrivet med romerska tecken på ett hotell i ett arabland, men inte ens så lite uppoffring var tänkbart för bloggvännen som jag trodde skulle lösa det problemet. Med andra ord, ”gör lika mycket, men inte mer än dina medmänniskor är beredd att göra för dig”. Om man själv inte vill kosta på sig 5 minuter för att lösa en gåta som en vän ställt som ”problem” i en blogg, finns heller ingen anledning att ge den vännen 5 minuter för att ta efter en utmaning! Vill man inte leka i samma sandlåda kan ingen tvinga en. Att ta efter en utmaning kan ta åtskilligt längre tid, och kanske har jag inte den tiden, eller vill ge mig, även om ”vännen” tror eller förutsätter det. Det finns ofta väldigt dålig kunskap om andras sätt att utnyttja sin tid, även om ibland inte ens de närmaste vännerna tycks inse det. Det gäller för övrigt inte bara i bloggsammanhang, utan också In Real Life…
Hur menar du då?
Jo, en gång skulle jag hjälpa en vän flytta. Vännen hade varken körkort, bil eller släp. Alltså ”hyrdes” jag in. Eftersom vännen visste om hur jag jobbade, med tidiga morgnar och sena kvällar hela arbetsveckan, kunde viss hänsyn tas för att jag möjligen kunde tänkas behöva sova ut efter min arbetsvecka. Därför bestämdes att vi skulle ses hos vännen med bil och släp kl 13. Kl 10.30 ringer vännen för att höra om jag vaknat? Jo, det tar ju nästan en timme att köra till dig, utan släp; jag måste hämta släpet dessförinnan och det tar längre tid än normalt att köra med släp till dig – men jo, jag har just hämtat släpet – så jag bör vara hos dig kl 13. som vi kommit överens om…! ”ja, jag tänkte bara höra så att du vaknat och inte glömt bort att du lovat hjälpa mig flytta idag….”
I god tid före kl 13.00 gav jag mig iväg, fast besluten att komma dit i tid. Kl 12.15 ringde Nisse på nytt - ”är du på väg??” Jo, jag är på väg, vi sa kl 13 och jag har inte en halvtimme kvar att köra… , så jag bör vara där i tid….! Nisse: ”Jo, jag ville bara säga, att vi inte orkar vänta på dig, så jag och min bror kör iväg en vända till X-stad nu, så kan vi mötas hos mig sen…” OK, jag har med andra ord kommit för sent redan, fast klockslaget då vi har bestämt att träffas inte infallit ännu…
Ett snabbt överslag, att räkna ut hur lång tid det borde ta för Nisse att köra iväg till X-stad, 45 minuter, lasta av, och köra tillbaka, ytterligare 45 minuter, dvs inkl avlastning minst 1,5 – kanske 2 timmar… Vad göra under tiden? Köra fram, den knappa halvtimmens resväg, och stå vid ett hus, dit man inte har tillträde, eller göra någonting annat…. Jag bestämde mig för det senare och körde in i närmaste samhälle för att fika. Eftersom jag inte är proffs på att köra släp, dvs inte fickparkerar utan problem (med släp!) valdes en bensinmack, där en läsk och en glass åtnjöts i bilen. Jag hade ju tid på mig….. Inte 10 minuter senare ringer det på nytt, det var naturligtvis Nisse… ”Jo, vi körde ner till byn för att äta först, och sen tror jag att vi återvänder tillbaka till mig istället för att köra till X-stad…” Är du hos mig ännu?? Hrm, nej det var jag ju inte, och jag förklarade också varför, och hur lång tid det skulle ta att köra dit, med släp…
När jag väl kommer dit, följde en snabb ilastning och iväg, jag ensam, och Nisse med sin bror i broderns bil… Bakom bilen, de 45 minuterna, de hittade perfekt, jag kunde vägen hjälpligt, slog det mig att Nisses brors bil hade dragkrok, och fast bilen var liten, hade de mycket väl själva kunna dra släpet, helt och hållet utan min inblandning, varför jag vid avlastningen i X-stad bestämde mig för, att på ett fint sätt, fråga Nisses bror om detta.
”Jo jag har ju dragkrok på bilen, det är sant, men jag har ju aldrig kört med släp förr, och därför vore det ju osäkert om jag skulle klara det nu också…” SLUTSATS: Om du råkar köpa en bil med släp på, är du proffs på att köra med det också, inkl i en trång återvändsgränd, där du måste backa 2 gånger, utan släp (jag körde runt ett par kvarter istället).
Åtskilliga timmar senare, när flyttningen var klar, frågade Nisse vad släpet och bensinen hade kostat? Tja, bensinen brukade gå på si och så mycket, men med ett tungt lastat släp, borde rimligen bilen dra mer bensin än normalt… Förutom det hade släpet kostat si och så mycket. ”Ja, började Nisse, som du vet har jag inte särskilt god ekonomi, så jag har varken råd att betala bensin (du skulle ju för övrigt ändå hit och hjälpa mig att flytta!!) och släpet, nej, så mycket pengar har jag verkligen inte… Däremot ska jag bjuda dig på middag, och jag tänkte att vi skulle gå ut på en av stans krogar….” Förutom att jag inte kunde dricka någon öl, jag körde ju, och Nisse skulle aldrig komma på tanken att låta mig sova över – flytta går bra, men att komma hem till honom är en helt annan sak… - så var middagen god, och gick på en summa, i pengar uppgående till mellan bensinkostnad och släp…
Nu har vi äntligen rett ut det, och behöver aldrig mer hjälpa varandra att flytta, eftersom vi äntligen blivit kvitt…
Och…?
Du, nu räcker inte tiden, så jag får återkomma!
Just det, ifrån Travemünde i somras!
Har du börjat märka dina bilder?
Japp, man lär så länge man lever!
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar