En bild i dagens tidning väckte tanken, att förutom att ge facit till några av mina bildgåtor, borde jag kanske även följa upp mina egna utmaningar, och då tänker jag främst på den, egentligen mest intressanta, för mig, om mobiltelefoner, vilken eller vilka jag har och hur jag använder dem.
Vadå använda?? Jag svarar väl om det ringer, och ringer om jag behöver. Och, du, SMS:a klarar jag faktiskt också, åtminstone "läsa". Så hade en god vän i samma ålder, möjligen några år äldre än jag, svarat. Samma person har dock svårt med mobilen när hon kör, eftersom det antingen är för krångligt att hitta den i handväskan, när den ringer (och man kör), eller det är för svårt att hantera den när man kör (styra i svängar, växla, och hålla i mobilen samtidigt).
Och jag själv skall naturligtvis alltid vara bäst, alternativt, har jag en annan teknikinsyn än ovannämnda väninna, och än många andra. Jag skrev förvisso "mobiltelefon" och inte "mobiltelefon med tillbehör", men man kan också låta den egna fantasin, hos den utmanade flöda. Själv har jag snarare problem att hålla i mobilen på rätt avstånd ifrån ansiktet, och i rätt nivå vid örat, så jag hör ordentligt, när jag talar i den - eftersom jag i 98 % använder headset, antingen det är trådlöst - för det mesta, eller trådbundet. I synnerhet det senare har åtminstone funnits i 10-talet år (tiden går fort, och man glömmer bort olika årtal/milstolpar). Jag minns en man som spankulerade runt på postkontoret i Kronprinsen, vilket om jag googlar på Svensk Kassaservice, bör ha funnits till och med 2001; i det han talade "rakt ut i luften, som om han talade i telefon",det roliga och då, ganska irriterande var att han inte höll i någon lur (vardagsslang för mobil). Han hade ju ett headset i örat och en mikrofonmojäng alldeles nedanför, så han kunde tala i telefon, samtidigt som han hade händerna fria.
Tåg och bussar tycks vara någon slags frizon för att prova nya mobil-ringsignaler och annat som hör mobilen till - man är "ute" på allmän plats, där man får göra vad som helst, utan att någon annan har rätt att lägga sig i, och för det mesta befinner man sig inomhus, i en ganska behaglig rumstemperatur, så man kan prova olika finesser på sin (nya?) mobiltelefon. Följdaktligen hittade jag en gång på tåget, en herre - faktiskt i min ålder - som provade sitt nya bluetooth-headset, alltså ett trådlöst headset, och en funktion, som knappt ens jag använder. Om man ställer mobilen i ett särskilt standbye-läge, kan man faktiskt ringa upp folk, utan att röra någonting med händerna, alltså inte ens luren. Hans övningar gick naturligtvis ut på att prova olika alternativ. Vanligen krävs ett unikt ord, helst ett sådant som inte nämns särskilt ofta av omgivningen, jag brukar välja "tunnelbaneförare", såvida jag inte befinner mig i Stockholm; och så vet telefonen att den skall ringa upp. Sedan säger man vem, t ex Pappa, Mobil; så vet mobilen att den ska ringa upp Pappa på hans mobil. Det "vännen" på tåget inte kunde prova i samma utsträckning, eftersom han reste utan sällskap, var att instruera sin lur att svara, då säger man antingen "svara" eller "upptaget", men då är det ju en fördel om man har någon som ringer upp en.
Häromdagen stod en artikel, förmodligen pga nyhetstorka i allmänhet, i tidningen om hur man gör för att komma ihåg var man parkerat sin bil utanför stormarknaden, när man varit inne o handlat julklappar, har 3 kassar i vänster hand och 2 barn i höger, och inte kommer ihåg var man ställt bilen.... De mest avancerade förslagen gick ut på att skicka ett SMS till sig själv, så man kunde sätta ner kassar och barn, ta fram mobilen och leta sig fram till det SMS:et. Mitt förslag på lösning, hade i och för sig inte gjort det enklare beträffande handarbetet, däremot sannolikt billigare. På de flesta mobiler, finns ju en funktion för anteckningar, inte sällan också som man kan sätta som en "ruta" i displayen. Där hade jag skrivit var jag ställt bilen i samma situation. Men, eftersom jag varken handlar så många julklappar eller har några barn, använder jag faktiskt anteckningsfunktionen på mobilen i alla fall, och då i det ena fallet för att notera var jag ställt bilen, om jag ställt den ute, och inte tror mig komma ihåg på vilken tvärgata i närheten, och i det andra fallet, om jag kör, till olika stödord, som kommer upp under färden, och som känns viktiga att komma ihåg. Eftersom det ju finns T9 på de flesta mobiler, är det faktiskt ganska enkelt att slå in ett ord, även om man kör bil. Men som sagt, växla o styra o manövrera mobilen samtidigt är kanske ändå inte tillrådligt. Dock är det inte förbjudet, åtminstone inte i Sverige - och vi vet ju bäst i världen....! Att t ex tyskarna som har fortfarande har fri fart på en del av sin Autobahn, men inte får hålla i mobilen när de kör, är ju bara trams... (Eller som en tysk sade för ett flertal år sedan, när jag belyste jämförelsen, om du kör 180 och talar i mobil samtidigt, talar vi inte om att du krockar med en enda bil, du kanske förstör ett flertal liv och förorsakar mångmiljonskador...) Personligen väntar jag med spänning på en utredning om samband mellan onödigt utnyttjande av mobiltelefon, och fordonsförare som kör in i mitträcket - en anledning till att man kör in i mitträcket är naturligtvis att räcket som sådant finns, men jag förstår inte vad man skall in i det för?
Som vanligt kom jag ifrån ämnet, men lyckades nog ändå med en ganska hyfsad blogg.
Bilden har jag lånat ur dagens SDS, fotograf Johan Wessman, arkiv 2007. Bilden, eller mobilen som sådan är säkert minst 10 år äldre. Och jag skulle tro att den gode Johan nog ser ganska väl på att jag lånar hans bild. Inte visste jag att han var intresserad av gamla mobiler, och säkert är han lika oviss om att jag bloggar.
Och, för den som ev undrar, det egna bidraget till utmaningen, lär väl komma så småningom...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar