En gång i tiden höll jag på med Friskis & Svettis, det var kul, jag fick gratis gympa o träning, nästan så mycket jag ville; jag fick många kompisar och en och annan fest. Jag var den som bar eller forslade föreningens teknikgrejor till och från gympapassen, antingen det var inomhus under den kalla delen av året, eller på sommaren till och från utegympan.
Det var många som såg mig "jobba", men de såg mig sällan träna, inte minst som jag själv kommit på att det, åtminstone inte funkade under sommargympan, att jag själv var med och tränade, samtidigt som jag hade både ett visst tekniskt- och säkerhetsansvar under resp träningspass.
Därför brukade jag ta mina egna träningspass, antingen det var utomhus, på egna joggingrundor, eller inomhus på andra gympapass, där jag inte var "i tjänst". Har man dessutom hösnuva, har det sina fördelar att gympa inomhus.
En gång under något joggingpass, i en av hemstadens många parker, blev jag iakttagen av en annan funktionär. Det fick jag veta när vi möttes nästa gång på ett gympapass. Hon sa: "Jag såg dig jogga i parken i morse..." Jo, det var nog riktigt, men hur så.... "Jo, jag blev så förvånad, för jag har aldrig sett dig träna innan, och jag trodde inte att du kunde..." (Förmodligen relaterade hon också till viss trivselvikt, som undertecknad bär på...).
Inte riktigt som ett av djuren ovan, men nästan, kände jag mig igår, när jag bestämde mig för att äntligen bevisa för mig själv att det minnsann var dags att börja träna igen. Jag var först och fikade på ett av mina favoritfik, se gärna bloggen före denna; och begav mig därefter åstad till närmaste parkanläggning. Tog på mina medhavda och nyinförskaffade joggingskor, bytte om lite kläder och lufsade iväg. Blev faktiskt imponerad över att jag verkligen orkade "springa" hela första delsträckan, om ca 1 km. Därefter kändes det rejält i vaderna, och jag satt o vilade mig i några minuter. Sen var det dags för nästa delsträcka, som jag också lyckades "springa" till fullo. Nu kändes det inte bara i vaderna utan även i huvudet. Förmodligen kraftansträning kombinerat med viss vätskebrist. Ny vilopaus, och lugn promenad resterande bit till min bil. Innan jag körde hem, stretchade jag ordentligt, i synnerhet ben, men även lite överkropp.
Idag, känns det förvisso lite som "blodad tand", även om jag bara fick ont i huvudet igår, men slapp blodsmak i halsen, men jag kom ihåg från min Friskistid, att man måste låta kroppen vila, inte nog viktigt om man är helt otränad som jag.
Men imorgon, får vi se vad som händer! Min träningsdagbok på http://www.funbeat.se ser resp kommer i varje fall att se lite snyggare ut... Och, förutom det kommer jag förhoppningsvis att må bättre själv, vilket ju är främsta anledningen till min träning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar